Hej alla små och stora rosenknoppar! Jag tänkte bara meddela att allting är sig likt här hemma. Jag är hemma för vård av barn och har ännu inte sett ljuset i slutet av tunneln. Det började i går, då Tuva spydde ner hela sängen precis innan jag hade tänkt väcka dem och ta med dem till dagis. Sedan fortsatte det med mycket illaluktande, rinnande avföring. Som vatten, fast brunt. Hoppas att ni skriver upp detta i era små anteckningsblock nu?
Dagen efter, alltså idag, började Tindra spy. Spyor hit och dit - vi mår bra i psyket i alla fall! Det är väl positivt?! Sedan har jag fantastiska vänner som ställer upp när det verkligen behövs! Johan som varit här och hjälpt mig lite under förmiddagen och Vicke som handlat åt mig och vägrat ta emot betalningen! Jag älskar er, alla mina fina, fantastiska vänner som alltid, alltid ställer upp om/när det är möjligt för er. Ni är otroliga!
För övrigt är jag väldigt trött och energilös just nu.. Jag vill ha en städrobot! Så dä så!
Barnen skulle äta förut. Lite svårt att ge Tuva och Enya (som är relativt friska nu) mat utan att Tindra får något, så jag har helt enkelt “okejat” henne när hon frågat om hon också får.. Det är lite smått komiskt sådär, för hon kommer hela tiden och frågar “Får jag äta den här?” varje tugga hon förbereder sig för att ta och jag svarar bara “Ja, om du vill spy” och då känner hon att det är okej att ta den tuggan och så mumsar hon i sig den. Sedan kommer hon med nästa och nästa och nästa tugga och frågar samma sak och jag svarar samma uttjatade fras; “Ja, om du vill spy”.. Hon har dock bara spytt en gång under middagen och hon fortsatte äta igen efteråt.
Nej, nu ska jag samla mig lite för att sedan somna i någon obekväm ställning med en arm mellan spjälorna till någon utav barnens sängar, med tom och hungrig mage och en laptop i knäet spelandes på peppande musik. Tack och hej, leverpastej!
Tindra, i ett lite friskare tillstånd.
















