Ibland känns det jobbigt att ens logga in på bloggen och läsa kommentarerna. Jag undrar om det bara förvärrar min situation. Kanske borde jag pausa bloggandet lite, eller skjuter jag bara upp “problemen” då? Jag kommer ju ändå bli tvungen att läsa kommentarerna tillslut. Jag borde inte ens ta åt mig men det är väl allt runt omkring som gör mig känslig för minsta lilla.

 

Vi fick i alla fall eran fina “lilla” julklapp idag! Åter igen, TUSEN TACK! Ni måste förstå att jag är otroligt tacksam trots att mitt samvete säger något annat. En del av mig vill bara skicka tillbaks varenda krona, men det skulle också kännas fel. Otacksamt och dumt. Förstår ni hur jag tänker? Jag vet att ni som bidragit till julklappen skrivit flera gånger att ni inte vill att jag ska skriva mer om hur fel det känns, men jag måste vara ärlig. Och det är inte erat fel, inte alls - utan de som matat in i mitt huvud vilken tiggare jag är (trots att det inte var jag som startade insamlingen och trots att det var erat eget val att bidra).

 

Jag känner mig nästan stämplad för livet. När jag åker buss känns det som om alla tittar på mig och tänker “Där sitter tiggaren, utnyttjaren what ever”. Det känns dessutom som om folk har fått en helt annan syn på mig som människa efter detta. Kanske är det min paranoia som spelar mig ett spratt, eller så är det min goda människoavläsande sida som ger mig ett ärligt svar. Jag vet inte och jag orkar inte direkt forska i vad som stämmer och inte stämmer.

 

Jag gick och tänkte på väg mot bussen att nu kan jag aldrig handla något utan att känna skuld. Om folk ser mig med en påse eller om de ser mig stå och titta på saker i en affär, så måste de genast tänka på hela den här situationen och döma mig. “Nu handlar hon saker hon inte har råd med!” eller “Nu handlar hon för sina läsares pengar!”

 

Nu när jag fått ur mig mina känslor (jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det, men jag behövde verkligen lätta på tankarna kring detta, ta det inte som otacksamhet för det är det verkligen inte) så vill jag skriva några glädjens ord om detta i stället!

 

Vi var på friskis och svettis idag och eftersom jag inte hade ätit någon lunch idag så tänkte jag att jag skulle dricka mig mätt på en gainomax recovery för 20kr. Jag gav fram 15kr som jag hade löst och bad om att få betala resten med kortet - köpet gick inte igenom! Är pengarna redan slut? Tänkte jag! Jag som trodde att vi hade minst 100kr kvar efter att vi handlat mat. Så jag gick bort till bankomaten och tänkte ta ut en hundring, för det kan man nämligen göra oavsett om man bara har t.ex. 3 kr kvar på kortet, det dras av nästa månad. Så tar jag ett kontoutdrag på det och ser till min stora lycka att vi har över 9000kr på kontot (de drog av 5%). Jag visste direkt vad vi behövde, så det första jag gjorde var att gå bort till lindex, kappahl och H&M och leta efter strumpor till barnen och mig.

 

På lindex hittades ingenting, men just som jag var påväg ut från butiken ser jag en stor skylt där det står något liknande med “Skänk 5kr och hjälp till att stoppa sexslaveri!” - det kändes som en kallelse från gud till mig och min spontana reaktion var att slita upp plånboken och ta ut min hundring som jag just tagit ut och så sa jag “Jag vill bara skänka en peng mot sexslaveri!” och sen gick jag. Det kändes så bra i kroppen, som vanligt när man gör något gott för andra. Främst eftersom andra nyss har gjort något gott för mig. Det är därför det är relevant, annars skulle jag aldrig ens nämna att jag gjort det i bloggen.

 

Därefter gick jag till H&M och det var där alla strumpor hittades. Vi har strumpor så att det räcker ett bra tag framöver nu! Egentligen var det tänkt att jag skulle köpa strumpor i bara samma färg, så att det blir lättare att hita maka par på morgonen när det är stressigt, men det fanns inte så mycket att välja bland.

 

Med detta vill jag säga TACK för att ni är så godhjärtade, givmilda, omtänksamma och för att ni kände att ni ville ge oss denna fina julklapp! Vi är er evigt tacksamma! Och som jag skrev, om jag kunde så skulle jag göra något gott för er allihop, som tack. Det är svårt att förklara sann tacksamhet i ord. Men här är de jag vill tacka:

 

Merja Erkstam

Therése Jansson

Stina Kronqvist

Linda Björkén

Astrid Kjærland

Erika Källströmer

Anna M

Therese hård

Anna-Maria Johansson

Marianne Greiff Svensson

Emelie Ohlsson

Sofi Fahlberg

Sandra Hagström

carro & tommy dihlen & johansson

Carin Lätth

Amela T

Sanna Rydin

Linda Solin

Cornelia Baude

Åsta Mari Aune

Elin A

Isac Lagerblad

Jenny Landin

Kerstin Norberg

Josefin Helldén

Cissi sjödal

Birgitta & Hasse Winblad

Lisseth Olsson

Åsa H

Anna Maria Lauritsen

Victoria Juhlin

Annika Marklund

Sara Henriksson

Nicole Grängshem

Noelle Andersson

NoScarlett & Elle

Z F

 Och ni andra som valde att vara anonyma…

TACK TACK TACK! <3