Alltså nej, jag tycker faktiskt inte att jag överreagerar. En minoritet på tre personer tycker det men jag tycker att ni ska tänka er in i min situation i stället. Jag är nog inte arg, mer besviken. Det känns bara väldigt, väldigt trist att jag ska behöva få sådana kommentarer, trots att det kanske finns en ironisk underton. Det passar sig inte riktigt. Jag är en stressad småbarnsmamma med 100 bollar i luften, klart att jag reagerar negativt på en kommentar där det står att jag ska skärpa mig och att jag tappat greppet, vad det än betyder. Skämtar man så kan man skriva en glad gubbe eller något efter, för vi sitter faktiskt och skriver på internet och jag är inte synsk. Men eftersom jag fått liknande kommentarer tidigare så tror jag fortfarande att den var 100% allvarlig. Det som känns trist för mig är att mitt engagemang och försök till att uppdatera bloggen inte uppskattas av somliga.

 

(Ni som inte har klagat på mig behöver inte ta åt er av texten ovan)

 

 

 

Så ja, över till skogen! Jag ringde till Katta i fredags och frågade om hon ville hänga med till busfabriken, för jag kände att det var länge sedan vi gjorde något kul ihop (jag och barnen) och jag ville ha lite sällskap, men Katta (stackarn med foglossning och det ena med det andra) ville inte riktigt det, utan föreslog en skogsutflykt i stället! Jag var självklart på, så vi möttes upp i Vilbergens centrum med stora ryggsäckar och några barn. Vi köpte med oss lite fika och sedan började vi gå.

 

Väl inne i skogen fanns det en stig (även kallad “gula stigen”) som man gÃ¥r längs med och sedan stannar pÃ¥ olika stationer för att kolla pÃ¥ djur. LÃ¥tsasdjur dÃ¥, men det vet ju inte barnen ;) Vid de olika stationerna kan man även känna pÃ¥ de olika djurens päls och se deras tassavtryck samt ringa ett nummer för att höra djurens olika läten. Det var roligt och spännande för barnen! En bit in pÃ¥ gula stigen mötte vi Robin och dÃ¥ svängde vi upp mot kottebanan där barnen fick leka av sig med lekfarbrorn.

 

Kottebanan är en supermysig (läs läskig) lekpark mitt i den fina (läs farliga) skogsnaturen. Det finns allt från klätterberg till linbanor och skojiga (läs livsfarliga) smala broar. Barnen gick bananas och sprang runt som små galningar med Robin. Den ena efter den andra ramlade, men de två som slog sig värst var Enya och Saga. Att Enya ramlade var väl inte direkt någon chock, hon har nämligen lite otur överlag - men att Saga ramlade var jag inte beredd på, hon brukar annars vara ganska tuff och har bra motorik.

 

Tindra ville knappt gå därifrån när det var dags, men jag frös om tårna och Tuva & Enya tjöt i vagnen så vi kände att det var dags. Det kanske inte verkar så på mig, men jag tyckte faktiskt att det var kul TROTS att jag är en hönsmamma som tycker att alla världens små utmaningar är superfarliga och läskiga för mina barn. Det gör vi gärna igen! Tack för en bra dag!

 

 

Förresten vill jag tillägga att jag blivit tusen gånger MINDRE hönsmamma sedan jag och Katta började umgås. Jag minns tydligt hur fjantig jag var då. Nu för tiden håller jag det mesta inom mig och låter barnen få utforska lite på egen hand. De vet ju bättre själva vad som är läskigt och inte läskigt.

 

Kattas blogg!