Förstår att tindra reagerar som hon gör. Och det är svårt att veta vad man ska göra i en sådan situation. När jag var liten slutade min pappa att prata med mig. VARJE kväll i nästan 12 år (vill jag minnas) ringde jag honom och sa “pappa, jag vill komma till dig. när ska vi ses” varje gång fick jag svaret “vi får se när du blir lite äldre” - att som barn, växa upp med en förälder kanske inte alltid är så lätt. Trots att mamma försökte förklara på bästa sätt så föstod jag aldrig. Oj denna historian kan bli hur lång som helst, så jag avslutar med detta..
Det DU mår bäst av kommer också barnen må bäst av på längre sikt. Sen kommer hon nog aldrig att förstå VARFÖR det är såhär. Du kan bara finnas där för henne, tids nog kommer hon att förstå!

Många kramar

Känner så med dig när jag läste det här inlägget. Har inga egna barn, men är själv skilsmässobarn och vet hur jobbigt det var när jag var mindre men också hur mycket mer jag förstår nu i efterhand. Barnen kanske är för små för att förstå anledningen till att mamma och pappa inte bor tillsammans, men så länge dom får träffa båda sina föräldrar och känner sig älskade så kommer dom klara sig fint tror jag.

Kanske behöver barnen träffa sin pappa lite oftare än varannan helg om det är praktiskt möjligt. Som en annan skrev så känns dagar som en evighet för barn.

Tror i alla fall du gjort rätt som flyttat om det inte funkade. Mina föräldrar höll ihop ett tag för mig och mina syskons skull, men detta resulterade i att det blev dålig stämning i huset och fler och fler bråk och DET kände vi barn av. Hade förmodligen varit bättre om de separerat som vänner , som ni.
Du verkar vara en tokstark tjej. Och det märks hur mycket du älskar dina barn. Det är det vikitga i slutändan. Önskar dig och din familj all lycka under det nya året! Stor kram

/En som jobbar på Donken men kan tänka för det.. ( Mia)

Men…du kunde krävt att få bo kvar i lägenheten med barnen där dom är vana att bo och där dom har tryggehten
Att både gå isär och rycka upp barnen från sin boplats kan bli för mycket

Och sen är varannan helg för långt i sär för små barn att träffa sin andra förälder
Det bästa vore om dom fick träffa honom några gånger varje vecka istället
2 veckor bort från ena föräldern kan kännas som åååår för ett litet barn

Hur man än kanske inte gillar varandra som vuxna när man går isär så ska man för fan se till att kunna ha kontakten som gäller barnen och då sätta undan sina egna känslor i allt.
Barnen går före allt annat!!!

Inte förstå varför pappa inte finns här lika ofta som vanligt. Jag är i precis samma sits,
har en son på snart 4 år, jag och min sons pappa har flyttat isär, ibörjan umgicks vi som vanligt, nästan varje dag å min son sov hos sin pappa varje helg,

sen träffade sonens pappa en ny å nu är min son bara hos sin pappa varannan helg å de har varit en lång sorg för min son, han undrar, frågar, längtar, saknar, är ledsen å de skär rakt igenom mitt hjärta!!

men trots allt så vänjer barn sej, till en början var min son mycket ledsen men de går bättre nu, han har fortfarande sina stunder när han är ledsen å undrar men de är ändå lättare å de går längre mellan gångerna av ledsamhet..

Barn är väldigt bra på att anpassa sej och hur jobbigt de än känns så finns de inte mycket annat man kan göra än att ge all sin kärlek, förklara att pappa älskar barnet, uppmuntra barnet till att ringa pappa och försöka att bara göra det bästa av allt och försöka att se positivt på de hela hur svårt de än är!

Vinden vänder alltid till slut!

Många styrke kramar till dej becca å tack för en väldigt fin blogg!