Dagen idag började med att Michaela skickade ett sms som väckte mig. Jag hade sagt till henne att hon kunde komma hem till oss under tiden Nicoline var på dagis. De håller ju på med inskolningen, så hon skulle gå iväg i två timmar idag. Hon kom till oss och fick vara med om en morgon med mig och barnen, det är få förunnat att få vara med när jag skakar vällingflaskor och byter morgonblöjor, hähä.. När hon sedan skulle gå tillbaks för att hämta flickebarnet bad hon oss följa med! Med kort varsel fick vi slänga på kläder, leta mössor, fylla vattenflaska, packa blöjor och vandra bort mot dagiset.

(Vädret var underbart men extremt påfrestande! strålande sol och alldeles vindstilla!)

Flickan vart helt överlycklig när hon såg sin mamma komma, men hon verkade ha kul innan även innan hon märkte henne. Jag pratade lite med förskoleläraren om min oro och mina tankar och sa att jag funderar på att vara hemma ett tag till och söka till komvux eller något till nästa termin i stället. Tanken var ju att jag skulle gå på folkhögskola för att få mina grundskolebetyg och som ni säkert vet så hänger allt på närvaro där, men på komvux kan man välja att plugga deltid - skillnaden är bara att det tar betydligt längre tid (vilket var anledningen till att jag valde bort det från första början). Jag sa i alla fall att jag skulle FÖRSÖKA i någon vecka eller två innan jag bestämmer mig, för jag vet att jag verkligen behöver min utbildning så fort som möjligt. Vi får se helt enkelt! Ni är så gulliga och peppande allihopa! Tack för det!

Vi följde med hem till Michaela och hennes familj en stund. Barnen lekte, drack saft och åt blåbärsmuffins! Efter en stund fick jag skynda mig hem och ge barnen mat och hämta plånboken för att jag kom på att jag måste handla en MASSA saker som barnen måste ha till dagis på måndag. De skulle ha en varsin väska för sina extrakläder och sånt, Tuva och Enya skulle ha både tennisskor och gummistövlar och ALLA behövde en ny hatt för att de heeeela tiden tappar bort, slänger iväg och gömmer sina mössor, hattar och kepsar.

Michaela skulle ocksÃ¥ in till Norrköping sÃ¥ vi hade sällskap av varandra pÃ¥ bussen - och även när vi kom in till Norrköping gjorde vi varandra sällskap en stund, dÃ¥ hon missade sin buss. Jag var extra glad när jag sÃ¥g att min barndomsvän, Gabriel, gick pÃ¥ stan och var pÃ¥väg hem för att “göra ingenting”, sÃ¥ jag bad honom gÃ¥ med oss en stund för att fördriva tid. Vi shoppade allt som behövdes och Ã¥t lite istanbul kebab innan det var dags att Ã¥ka hem för Gabriel. När han hade Ã¥kt hem ringde jag till min mamma och frÃ¥gade om vi kunde komma förbi, det slutade med att vi bestämde oss för att ligga över inatt. Barnen har sovit länge nu, själv sitter jag uppe och pratar och ritar med min lillebror, men det börjar bli dags även för mig att säga godnatt!