Jag erkänner - jag har varit dålig på att blogga! Bara för det så tänker jag kopiera in mina statusar från facebook så att ni får ett litet humm om vad som hänt de senaste dagarna och hur humöret har varit från dag till dag ;-)

 den 8 januari kl. 23:40

Jag stör mig på alla typiska drag hos mig. Så förbaskat! Men det är så svårt att förändras - och allra minst att erkänna sina brister när man gärna vill vara perfekt och alldeles felfri. Men jag är inte blind för sanningen även om jag blundar ibland.

 den 10 januari kl. 04:58

Det var superkul att få besök av Johan Eklund, Andreas Toll & Joakim Ferhm igår kväll! (och tack för chokladen.. försöker njuta av den men det känns som stöldgods av någon anledning)

 den 10 januari kl. 15:54

Jag har varit med om något fantastiskt! Barnen har sett på en hel film tillsammans utan att springa iväg och leka eller skrika eller något annat som kan vara störande när man ser på film. Eller ja.. Tindra såg på hela filmen, Tuva och Enya satt i soffan nästan hela tiden men klättrade upp och ner ett par, tre gånger.

 den 12 januari kl. 14:56

Nu ska jag diska och laga mat (fick sluta tidigare) sen ska jag springa och hämta barnen och äta med dem och sedan mysa med barnen som ett förlåt för att jag var så vresig i morse, hihi.

 den 13 januari kl. 20:38

 GRATTIS TILL MINA ALLRA BÄSTA VÄNNER, KATTA OCH VICKE SOM IDAG BLIVIT TVÅBARNSFÖRÄLDRAR!!! ♥ ♥ Är så glad!!!! Bebisen är så otroligt gullig och mullig!

 den 13 januari kl. 22:07

Facebook har blivit så mansfientligt!!! Vackra, smarta, fantastiska kvinnor sitter och smider lömska logg-planer för att förvirra stackars dumma homo sapiens sapiens av manligt kön. Det är så hemskt att iakta detta beteende! Vi måste bekämpa mansfientligheten innan det går oss åt huvudena och männen åt…. ja ni vet vad… huvudena..

 den 15 januari kl. 06:21

Klockan ringde kl. 05 och jag steg upp på sekunden! I am the best! Behöver jag nämna att jag försovit mig två dagar denna vecka? Pinsamt.. Pappahelgen vart inställd igen. Men äh, vi ska ha fredagsmys med Camilla Wikvist och hennes familj ikväll, så det blir nog kul för barnen ändå!

 den 15 januari kl. 15:45

Fick hämta barnen tidigt idag. Fröknarna anar magsjuka pga. lösa magar (de sitter alltså fast på kroppen, men innehållet är löst) hos flera barn, inklusive 2 av mina egna. Där sprack planerna för denna helgen. Tindra gråter för att hon hade sett fram emot fredagsmyset med kompisarna

 den 15 januari kl. 16:10

Läste just “4-åring fri från tumör” och fick för mig att jag läste “4-åring fri från humor”. Jaha, ja det är väl också en nyhet, tänkte jag.

 den 16 januari kl. 11:59

Varje gång någon säger “pappa” på bolibompa, så säger Tindra “Jag vill ha MIN pappa!” med en sorgsen röst. Det verkligen hugger i hjärtat varje gång.

 den 16 januari kl. 13:05

Jag behöver städa men är så trött. Barnen sover nu och jag funderar på att också lägga mig en stund men då kanske jag inte hinner städa innan Viktor Wallén och Saga kommer. Förslag?

 den 16 januari kl. 18:49

Barnen är små vildingar idag. Bråkar HELA TIDEN. Den ena flyger på den andra och den tredje vrålskriker efter sin napp som hon står och håller i. “JAG VILL HA NAPPEEEEN!” “Men du har ju nappen i handen” “Men jag vill tvätta HÄNDERNAAAAA!” “Då gör vi det!” “MEN JAG VILL HA GOOOOODIIIIIIIS!!” Bah.. Men om vi kanske installerar någon slags godis- och nappkran i lägenheten kanske hon blir nöjd..

 sön kl. 00:43

Jag är sjuuuuuk! Tungt huvud. Snorig näsa och huvudvärk. Hungrig men inte alls matsugen. MÅSTE BLI FRISK INNAN MÅNDAG! Skynda, skynda.

 sön kl. 12:34

Barnen sover, dags att duscha och sen ta tag i dagens städning. Städa, städa, städa.. Vi föräldrar borde få ta ut timlön för allt städande. Vi skulle bli rika.

 sön kl. 17:30

Sitter här med finaste Johanna Toft, barnens faster. Vi ska snart lägga barnen och sen mumsa i oss chokladpudding och bli goa och runda. Najs! Rimmar på bajs, som ser ut som chokladpudding. Nej usch, nu kanske jag inte vill äta ändå..

 mån kl. 20:39

Äter köttrester (djur) och väntar på att yrrol ska tanka klart. Den bästa filmen som gjorts genom tiderna.. Just i skrivande stund hör jag min lilla stresskompis som sitter på högeraxeln skrika “GÖÖÖÖÖR DINA LÄXOR! GÖÖÖÖÖR DINA LÄXOR!”, jag har två redovisningar att förbereda mig för. En om baptism och en om astrologi. Läran om stjärnorna på latin.

för 6 timmar sedan

Internet har dött hemma. Jag HÖLL PÅ att dö när jag upptäckte det. Fick köras akut till min far där flera återupplivningsförsök gjordes. Just nu är läget stabilt men allvarligt. Jag andas med hjälp av datorer, men behöver mitt eget internet för att klara mig. Håll tangenterna för att allting skall lösa sig. Kram på er!

för 5 timmar sedan

(100% seriös diskussion)

- Tur att inte jag känner honom, för då hade jag klippt honom!

- Klippt honom? Men han har typ inget hår!

- Nä men asså, gett honom stryk!

- Ah okej..

för 4 timmar sedan

Halleluja! Mitt internet är vid liv igen! Det är ett fantastiskt ögonblick, eller ögonlock som kundtjänsten på bredbandsbolaget uttryckte det. Min bror, Jonas Pedersen , sov hos mig i natt. Jag har varit så mörkrädd på sistone. Tack för att du är du, Jonas! ♥

Enya

Det var min farmors födelsedag idag! Jag var lite smådepp under förmiddagen och halva eftermiddagen men sen bestämde vi oss ganska sent för att åka till farmors grav och lämna lite presenter och julpynt. Det var med dystert humör och trötta barn jag gav mig iväg vid 18-tiden.

Tindra började vrålskrika så fort vi kommit in på kyrkogården, sorgen kom över mig och jag skrek tillbaks “VISA RESPEKT OCH SKRIK INTE PÅ KYRKOGÅRDEN!”, två sekunder efter kom jag på vilket himla gott föredöme jag är som själv skriker när jag säger att hon inte får det. Bra där!

Vi kom fram till graven och barnen skrek i kör om att de ville hem. “Vänta lite flickor, jag vill prata med min farmor lite först!” sa jag och satte mig ner. Som om de inte hade hört mig fortsatte de skrika och vråla, jag stängde av lite. Var borta, men ändå där. Lät dem hållas en stund bara så att jag fick tid med min farmor.

Jag ställde ner en porslinsängel och såg att det redan stod en där, måste varit pappa som ställt den där idag. Jag ställde även dit en tomte av porslin och tryckte ner pyttesmå julkulor i jorden så att hon skulle få lite julstämning på kyrkogården. Hon fick även ett värmeljus i en fin, röd glasljushållare. Jag sjöng lite för farmor, men jag undrar om hon hörde så mycket som barnen skrek.. Hehe…

När jag började gråta -känns för övrigt som om jag gråter hela tiden- kom Tindra och kramade om mig och sa “Gråt inte mamma! Jag är här. Du ÄR inte ensam! OKEJ?!”. Hon är så söt och snäll! Något har jag gjort rätt med henne!! Hihi!

Otroligt bra låt som passar just nu..

Natten vart som sagt riktigt lyckad. Vi (alltså jag och Elin) träffade en härlig brud och hennes kompis, som råkat missat sin sista buss, så jag bjöd med dem hem till mig där de fick sova lite. Det var trevligt! För övrigt hade vi en kille efter oss hela kvällen som verkligen störde oss. Det var inget fel på honom, förutom att han var väldigt onykter och närgången, det kändes liksom jobbigt att inte få dansa i fred. Tillslut kom jag på den briljanta idéen att säga till honom att vi var ihop (jag och elin) i hopp om att få honom att gå vidare, tyvärr ledde det till att han försökte få omkull oss båda två. Mission failed!!

Nu är jag lycklig i själen, för nu har mina barn kommit hem till sin mamma igen. Tuva vart jätteglad, Tindra likaså men Enya lutade sig bakåt när jag skulle dra ner dragkedjan i hennes tröja så att hon slog sig ganska hårt (skrapsår) mot vagnen, därefter ville hon inte titta åt mitt håll på kanske 5-10 min. De vart alla tre lite ledsna när pappa skulle gå igen, stackarna..

Vi hade lite söndagsmys när barnen kom. Alla fick en varsin liten skål med chips och ostbollar. Jag hade saknat deras närvaro och kände verkligen att mys var det enda rätta för stunden Just nu ligger T & E och sover medan jag och Tindra sitter i vardagsrummet och lyssnar på Melissa Horns “Vår sista dans”. Elin är kvar här än, vi ska laga någon god mat snart. Intressant ;-)

Nu ska jag gosa med Tindra, tänker tillbaks till min egen barndom och blir extra varm i hjärtat idag. På något sätt får jag liksom en nostalgisk skön känsla i hela mig. Minnen, bra minnen.. Jag tror att mina barn är lyckliga! Mamma älskar er!!!

Såhär fina var mina flickor under konfirmationen i Norge! Helt bedårande vackra, tycker jag!!

Idag/Igår har humöret svängt upp-och-ner! Det började med att Coffe och jag gick till max och åt (han går en kurs i Norrköping under två veckor och vi har lunch samtidigt). Då satt jag där och åt och filosoferade när tårarna började rinna. Det är snart 1 år sedan farmor gick bort. Jag har saknat henne så sjukligt mycket, men jag har liksom inte “orkat” gråta på hur länge som helst. Inte orkat tänka på henne, inte orkat besöka hennes grav, inte orkat sörja överhuvudtaget! I oktober har det redan gått ett år och jag har inte direkt vant mig vid tanken ännu.

När en person som man älskar väldigt mycket och som man träffar väldigt ofta och som man pratar i telefon med nästan varje dag, går bort……. Då är det tungt att inse att förra gången man träffades, pratades eller såg människan så var det den absolut sista gången i ens liv. Det är svårt att veta att man inte kan be om ursäkt för saker man gjort (som man aldrig skulle be om ursäkt för om personen var vid livet) och att man redan har förbrukat sina sista chanser att göra rätt - utan att ens veta om det! Jag skulle vilja be om ursäkt för så mycket “fjuttiga” saker. Till exempel att jag alltid tiggde pengar till godis, trots att hon var en urfattig förtidspensionerad liten farmor, eller att jag snodde ciggaretter av henne, eller att jag aldrig hjälpte till med disken när jag bodde hos henne, eller att hon ibland inte fick den respekt hon förtjänade och att jag en gång låtsades vara påväg hem när hon ringde och frågade vart jag tagit vägen den kvällen när jag var så sen. Alla dessa jäkla ursäkter som jag kom med!!! “Jag vart kissnödig precis när jag skulle gå hem, så jag var tvungen att leta upp närmsta toalett och när jag kom dit var det jättelång kö och när det väl blev min tur så var toaletten trasig, så jag fick leta efter en annan!!”…

Jag saknar att gå på stan med min farmor, eller att följa med till loppisen.. Att gå till kyrkan med henne! Vi var på max en gång tillsammans. Just det har jag starka minnen ifrån.. Jag skröt alltid för mina vänner om vilken bra farmor jag hade och hur nära vi stod varandra. Jag var så stolt för det av någon anledning.

Hon brukade alltid skrämma mig när jag satt uppe sent om natten. Satt jag vid datorn, så smög hon sig fram och ryckte tag i mina axlar och skrek “BÖH!” och jag hoppade alltid upp från datorstolen, rädd som en “jag vet inte vad”. Hon lyckades alltid skrämma mig. En busig liten farmor, det där! Hur kan någon så levande vara så död?! Jag kommer nog aldrig att vänja mig vid tanken. Saknaden gör mig tokig. Jag gråter så mycket att det värker i kroppen.

Min farfars syster berättade att farmor skickat ett sms några dagar innan hon dog, där hon skrev att hon mådde så himla bra och var så glad för att hon fått flera kassar med kläder av mig. Hon kände sig fin och lycklig för första gången på länge.

Samvetet, det dåliga samvetet hänger som en börda över ryggen. Varför var jag inte mer med dig innan du dog? Varför tog jag inte med mig barnen och sov över hos dig en natt? Varför var jag så isolerad och så långt ifrån mig själv man kan komma? Jag kan grubbla på det, men jag kan inte förändra någonting - för det är redan gjort! Allt är förbi.. Ja, nästan i alla fall. Saknaden och sorgen kommer alltid att klamra sig fast vid mitt hjärta och min själ, för utan dig är jag en aning svagare och vem ska då ge mig den styrka jag brukade få från dig?

Och varför, varför, varför har jag inte besökt din gravplats en endaste gång sedan din begravning som var för nästan ett år sedan? Förlåt farmor….. Jag älskar dig så mycket!

Jag förväntar mig fortfarande att du ska komma tillbaks!

Idag när jag stod och diskade började jag bara gråta mitt i allting! Anledningen var att jag just då började minnas en dröm jag hade inatt!

Jag drömde att min farmor kom till mig och sa ungefär “Jag är här nu! Jag ska ta hand om er!” (fast på norska såklart) och så fick jag en kram! Hon sa massor mer som jag inte kan minnas just nu! Det var så otroligt verkligt, hennes röst lät som vanligt. Hon lät pigg och välmående och jag minns att jag i drömmen tänkte “Det här måste jag komma ihåg! Tänk att det äntligen händer efter att jag önskat att hon ska komma så länge!”

Det känns som jag har träffat henne på riktigt men det känns orättvist att inte få välja själv när jag vill träffa farmor! Jag saknar henne så mycket att det värker i hjärtat.. Det är konstigt och jobbigt att tänka att jag aldrig kommer träffa henne mer i detta liv. Farmor som alltid fanns här och älskade oss…. Någonstans sitter hon och vakar över oss som en ängel.

Jag älskar dig, farmor!

Tuva

Jag ska bli en sån där “resmamma”, det har jag bestämt mig för. Min farmor, min stora förebild och den som alltid funnits här för mig och mina syskon, brukade ta med oss till Norge varenda sommar. Tänk er en (kort) kvinna i 50-60års åldern med 4 småbarn som varje sommar reser så högt upp i Norge man kan komma, bara för barnens skull. Alltså en resa på två hela dygn, med tåg, flyg, båt och bussbyten lite här och där.

Förstår ni hur stressigt det måste vara för en farmor? Men hon gjorde det för våran skull och hon gav aldrig upp, trots att hon varje sommar sa att “Nu var det SISTA gången jag tog med er till Norge!!” för att vi bråkade så mycket under resan.

Det bästa jag visste när jag var liten var att åka tåg med MIN farmor. Att åka nattåg, sova i en liten bullrande hytt och äta frukost i en lika bullrig cafévagn och titta ut genom väggen… Jo, för på morgonen när man vaknade på nattåget hade de alltid bytt ut den vanliga cafévagnen mot en cafévagn med glasväggar. Det var underbart och jag såg alltid fram emot sommarlovet och att åka till Norge med farmor.

Jag tror hon började med detta när jag var runt två år gammal. Något sådant! Kanske 2,5 år eftersom det var under sommaren. Våran lilla familjetradition… Och vet ni vad resan kostade på ett ungefär? Med tåg, flyg och båt inräknat kostade det minst 20 000. För en del är det kanske en fjuttig liten summa, men för en förtidspensionerad farmor var det väldigt mycket! Ibland bilade vi till Nordnorge i 2 & ½ dygn. Jag tycker att jag hade den i särklass bästa farmodern man kan önska sig! Hon gjorde allting för oss.

Därför ska jag bli som henne. Jag ska spara och spara, bara för att kunna resa så mycket som möjligt med mina barn. Vi ska resa till Norge minst en gång om året hädan efter! Vi börjar redan i september då vi åker till mina släktingar i Tofte, en bit utanför Oslo. Dit är det inte så dyrt att åka, så jag behöver inte spara något särskilt

Nästa sommar ska vi åka till min Oldemor, barnens tipoldemor. På svenska blir det gammelgammelmormor. Den resan blir dyr. Kanske inte för dig, men för mig Jag ser verkligen fram emot det - och att ge mina barn samma speciella uppväxt som jag har fått. Jag fick en suverän barndom!!!

Jag kan fortfarande känna pirret i magen och lukten av Nordnorge när jag drömmer mig tillbaks till hur spännande det vara att resa med farmor och alla syskon.

Tuva & Enya

Enya

Tuva

Vi klär midsommarstången. Tindra med krans i mitten.

Wilma springer glatt runt stången.

Barnen hoppar studsmatta!

Tindra med pappsen.

Vi åt god mat!!

Patricia och Ronja red på sina vackra hästar.

Vi dansade runt midsommarstången.

Som ni ser  så vart det en helt fantastisk midsommar, trots mitt mående kvällen innan. Vi skrattade, dansade, sjöng, pratade och åt underbart god midsommar-mat! Massor av mat och massor av folk, helt perfekt. De spelade brännboll också, men jag och Coffe fick nöja oss med att bara titta på och sitta med Tuva och Enya i varsin famn. Det var kul i alla fall!

När vi dansade runt midsommarstången var Tindra så glad att jag nästan blev tårögd. Hon hoppade runt och försökte hänga med i alla sångtexter. Det lät så kul! “Groodoorna… lustiga…. SEEEEEEEEE!!! öööörooon… svansar… groodooorna”. Då var jag lycklig!

Samtidigt som jag dansade runt där, tänkte jag tillbaks till tiden då Tindra var bara några månader gammal. Hennes första midsommar. Jag satt med henne i famnen och tittade på alla barn och vuxna som dansade runt stången och så sa jag till Coffe “Så pinsamt! Jag skulle ALDRIG hoppa runt sådär som ett fån!” - och nu, 2 år senare, står jag själv där och dansar och blir nästan lite besviken när alla slutar dansa. Tuva, Enya och Tindra tyckte att det var såå roligt och det tyckte jag också.

Det bjöds också på goda efterrätter och vi hann aldrig bli hungriga innan det var dags för nästa måltid.  När barnen skulle sova fick vi lägga dem i vagnen och ta en liten tur i skogen. Eftersom vi stannade till kl. 23 ungefär, så blev det en del vagnsövanden.

Ännu en delvis regnig men lyckad midsommar! Tack för det allihop!

Wow! Datortid mitt på blanka dagen! Det händer inte varje dag

Tuva och Enya ligger och sussar sött och Tindra har följt med pappsen ner i källaren för att titta på Pippi Långstrump, filmerna som vi fick på posten av en mystisk läsare i Eskilstuna för ett tag sedan!

Det är dystert regnväder ute - Dagen innan midsommarafton! Känns inte alls så hoppfullt som det gjorde igår och dagen innan det. Blä för vädret och blä för den svenska sommaren! Jag minns när jag var liten (minns jag, eller har jag bara fått för mig?), det var varma och mysiga somrar. Vi (= jag, bror, becca och gabriel) cyklade till Himmelstadlundsbadet så ofta vi fick tillfälle. Det var tältsovning i trädgården och sena kvällar ute på gården. Vi brukade “gunga fjäril”, som det så fint hette.. Det var riktig sommar!

Jag saknar det! Vad är det som händer med Sverige? Det är världens klimatförändring på gång. Sommar känns plötsligt inte så “somrigt”.. Vinter känns heller inte så “vintrigt”! Det är samma sak där! När jag var mindre var det så mycket snö att man knappt kunde gå ut. Vi byggde iglo´s , hade snöbollskrig, gjorde snölyktor och byggde snögubbar. I vintras fanns det så lite snö att Tindra knappt hann testa sin pulka. Deppigt värre.

Hur som helst, vi försöker låtsas att det är sommar i alla fall. Jag gjorde nyss smoothies till mig och Tindra. Jordgubbar, bananer och grädde. GOTT!

Tuvis!

Grattis på Mors Dag, alla fantastiska mödrar!

För att hylla min mamma har jag skrivit en krönika på TheCritics.se! Går gärna in och läs den!

Och varför inte skriva något fint till era egna mammor idag? Jag lovar, det uppskattas! Min mamma började att gråta när hon läste min Mors Dag-krönika! Då blir man varm i hjärtat!

(hoppas att de byter ut bilden bara!!!! Jag ser inte klok ut! Har mailat en ny bild som jag hoppas kommer upp snart..)

Tack Nina, Nike och TheCritics för att jag fick göra det här idag! =)