Jag erkänner - jag har varit dålig på att blogga! Bara för det så tänker jag kopiera in mina statusar från facebook så att ni får ett litet humm om vad som hänt de senaste dagarna och hur humöret har varit från dag till dag ;-)

 den 8 januari kl. 23:40

Jag stör mig på alla typiska drag hos mig. Så förbaskat! Men det är så svårt att förändras - och allra minst att erkänna sina brister när man gärna vill vara perfekt och alldeles felfri. Men jag är inte blind för sanningen även om jag blundar ibland.

 den 10 januari kl. 04:58

Det var superkul att få besök av Johan Eklund, Andreas Toll & Joakim Ferhm igår kväll! (och tack för chokladen.. försöker njuta av den men det känns som stöldgods av någon anledning)

 den 10 januari kl. 15:54

Jag har varit med om något fantastiskt! Barnen har sett på en hel film tillsammans utan att springa iväg och leka eller skrika eller något annat som kan vara störande när man ser på film. Eller ja.. Tindra såg på hela filmen, Tuva och Enya satt i soffan nästan hela tiden men klättrade upp och ner ett par, tre gånger.

 den 12 januari kl. 14:56

Nu ska jag diska och laga mat (fick sluta tidigare) sen ska jag springa och hämta barnen och äta med dem och sedan mysa med barnen som ett förlåt för att jag var så vresig i morse, hihi.

 den 13 januari kl. 20:38

 GRATTIS TILL MINA ALLRA BÄSTA VÄNNER, KATTA OCH VICKE SOM IDAG BLIVIT TVÅBARNSFÖRÄLDRAR!!! ♥ ♥ Är så glad!!!! Bebisen är så otroligt gullig och mullig!

 den 13 januari kl. 22:07

Facebook har blivit så mansfientligt!!! Vackra, smarta, fantastiska kvinnor sitter och smider lömska logg-planer för att förvirra stackars dumma homo sapiens sapiens av manligt kön. Det är så hemskt att iakta detta beteende! Vi måste bekämpa mansfientligheten innan det går oss åt huvudena och männen åt…. ja ni vet vad… huvudena..

 den 15 januari kl. 06:21

Klockan ringde kl. 05 och jag steg upp på sekunden! I am the best! Behöver jag nämna att jag försovit mig två dagar denna vecka? Pinsamt.. Pappahelgen vart inställd igen. Men äh, vi ska ha fredagsmys med Camilla Wikvist och hennes familj ikväll, så det blir nog kul för barnen ändå!

 den 15 januari kl. 15:45

Fick hämta barnen tidigt idag. Fröknarna anar magsjuka pga. lösa magar (de sitter alltså fast på kroppen, men innehållet är löst) hos flera barn, inklusive 2 av mina egna. Där sprack planerna för denna helgen. Tindra gråter för att hon hade sett fram emot fredagsmyset med kompisarna

 den 15 januari kl. 16:10

Läste just “4-åring fri från tumör” och fick för mig att jag läste “4-åring fri från humor”. Jaha, ja det är väl också en nyhet, tänkte jag.

 den 16 januari kl. 11:59

Varje gång någon säger “pappa” på bolibompa, så säger Tindra “Jag vill ha MIN pappa!” med en sorgsen röst. Det verkligen hugger i hjärtat varje gång.

 den 16 januari kl. 13:05

Jag behöver städa men är så trött. Barnen sover nu och jag funderar på att också lägga mig en stund men då kanske jag inte hinner städa innan Viktor Wallén och Saga kommer. Förslag?

 den 16 januari kl. 18:49

Barnen är små vildingar idag. Bråkar HELA TIDEN. Den ena flyger på den andra och den tredje vrålskriker efter sin napp som hon står och håller i. “JAG VILL HA NAPPEEEEN!” “Men du har ju nappen i handen” “Men jag vill tvätta HÄNDERNAAAAA!” “Då gör vi det!” “MEN JAG VILL HA GOOOOODIIIIIIIS!!” Bah.. Men om vi kanske installerar någon slags godis- och nappkran i lägenheten kanske hon blir nöjd..

 sön kl. 00:43

Jag är sjuuuuuk! Tungt huvud. Snorig näsa och huvudvärk. Hungrig men inte alls matsugen. MÅSTE BLI FRISK INNAN MÅNDAG! Skynda, skynda.

 sön kl. 12:34

Barnen sover, dags att duscha och sen ta tag i dagens städning. Städa, städa, städa.. Vi föräldrar borde få ta ut timlön för allt städande. Vi skulle bli rika.

 sön kl. 17:30

Sitter här med finaste Johanna Toft, barnens faster. Vi ska snart lägga barnen och sen mumsa i oss chokladpudding och bli goa och runda. Najs! Rimmar på bajs, som ser ut som chokladpudding. Nej usch, nu kanske jag inte vill äta ändå..

 mån kl. 20:39

Äter köttrester (djur) och väntar på att yrrol ska tanka klart. Den bästa filmen som gjorts genom tiderna.. Just i skrivande stund hör jag min lilla stresskompis som sitter på högeraxeln skrika “GÖÖÖÖÖR DINA LÄXOR! GÖÖÖÖÖR DINA LÄXOR!”, jag har två redovisningar att förbereda mig för. En om baptism och en om astrologi. Läran om stjärnorna på latin.

för 6 timmar sedan

Internet har dött hemma. Jag HÖLL PÅ att dö när jag upptäckte det. Fick köras akut till min far där flera återupplivningsförsök gjordes. Just nu är läget stabilt men allvarligt. Jag andas med hjälp av datorer, men behöver mitt eget internet för att klara mig. Håll tangenterna för att allting skall lösa sig. Kram på er!

för 5 timmar sedan

(100% seriös diskussion)

- Tur att inte jag känner honom, för då hade jag klippt honom!

- Klippt honom? Men han har typ inget hår!

- Nä men asså, gett honom stryk!

- Ah okej..

för 4 timmar sedan

Halleluja! Mitt internet är vid liv igen! Det är ett fantastiskt ögonblick, eller ögonlock som kundtjänsten på bredbandsbolaget uttryckte det. Min bror, Jonas Pedersen , sov hos mig i natt. Jag har varit så mörkrädd på sistone. Tack för att du är du, Jonas! ♥

Enya

Mycket kan göra ont, men det här tar nog priset i smärtsamhet..

- Du bor inte här mamma!

- Joho, det gör jag visst!

- Du bor inte här mamma!

- Nej men VI bor här, alla fyra.

- Jag bor där borta (pekar ut genom fönstret), hos pappa.

- Men älskling…

- Du bor också där mamma, du bor inte här.

- Älskling, vi bor här nu.

- NEJ! Mormor bor här! Du bor inte här! (helt förkrossad)

- Gumman, vi har flyttat hit nu.

- Jag bor hos pappa, det gör du också mamma!! Jag vill hem nu!

- Kom sötnos. (Tindra sätter sig i mitt knä) Även om pappa inte är här hela tiden, så älskar han er väldigt, väldigt mycket.

- Ja, pappa älskar mig. Jag vill åka hem nu!

Alltså, jag känner mig så handlingsförlamad. Vad kan man göra eller säga när ett barn uttrycker sin känsla av förvirring och “hemlängtan” sådär? Jag skulle önska att jag kunde vara ett bättre stöd, ge bättre svar och att min lilla smarta dotter skulle må bra i sin tillvaro och situation. Jag vet att jag gjort rätt val i att flytta, men hade jag vetat att Tindra skulle må såhär i efterhand så kanske jag inte hade gjort det i alla fall. Jag vet inte vad jag vill med detta, kanske finns det någon som suttit i samma situation som kan ge mig några tips?

Jag känner mig så maktlös. Jag kan stå här och se på, men jag kan inget göra. Jag kan trösta och finnas som moraliskt stöd, men inget göra. Jag kan se viktiga tider ställas in, jag kan se människor bli sårade och bortprioriterade - men jag kan inte förstå! Jag kommer aldrig att förstå. Och om det gör mig så ont att se detta, hur känns det då i en annan människas hjärta?? Hur känns det i DIG när du låter allt passera obemärkt förbi?!

Jag känner mig så fruktansvärt jäkla frustrerad. Jag vill kunna påverka situationen till det bättre men när jag märker att bollen inte är hos mig längre, så känns allt så hopplöst och förjävligt. Jag bygger upp en ilska inom mig som jag trodde jag inte var kapabel till att känna. Att det ens var möjligt att vara så arg och samtidigt så ledsen. Nu vet jag hur ren ilska känns! Jag vet hur sorg å någon annans vägnar känns. När det är på riktigt.

JAG VILL KUNNA PÅVERKA SITUATIONEN!! Jag blir tokig av denna maktlöshet som jag upplever. När man vill sina nära sitt bästa och inte kan ge dem det. Varför ska livet vara så smärtsamt?!

Det var min farmors födelsedag idag! Jag var lite smådepp under förmiddagen och halva eftermiddagen men sen bestämde vi oss ganska sent för att åka till farmors grav och lämna lite presenter och julpynt. Det var med dystert humör och trötta barn jag gav mig iväg vid 18-tiden.

Tindra började vrålskrika så fort vi kommit in på kyrkogården, sorgen kom över mig och jag skrek tillbaks “VISA RESPEKT OCH SKRIK INTE PÅ KYRKOGÅRDEN!”, två sekunder efter kom jag på vilket himla gott föredöme jag är som själv skriker när jag säger att hon inte får det. Bra där!

Vi kom fram till graven och barnen skrek i kör om att de ville hem. “Vänta lite flickor, jag vill prata med min farmor lite först!” sa jag och satte mig ner. Som om de inte hade hört mig fortsatte de skrika och vråla, jag stängde av lite. Var borta, men ändå där. Lät dem hållas en stund bara så att jag fick tid med min farmor.

Jag ställde ner en porslinsängel och såg att det redan stod en där, måste varit pappa som ställt den där idag. Jag ställde även dit en tomte av porslin och tryckte ner pyttesmå julkulor i jorden så att hon skulle få lite julstämning på kyrkogården. Hon fick även ett värmeljus i en fin, röd glasljushållare. Jag sjöng lite för farmor, men jag undrar om hon hörde så mycket som barnen skrek.. Hehe…

När jag började gråta -känns för övrigt som om jag gråter hela tiden- kom Tindra och kramade om mig och sa “Gråt inte mamma! Jag är här. Du ÄR inte ensam! OKEJ?!”. Hon är så söt och snäll! Något har jag gjort rätt med henne!! Hihi!

Otroligt bra låt som passar just nu..

Vad gulliga ni är som tänker på oss och bryr er så mycket!!! men det skulle kännas lite väl desperat att ta emot andras pengar och att verkligen utnyttja bloggen på -vad jag anser är- fel sätt.. Jag är ingen sån person som lever på andra. Många känslor spelar in egentligen! En del av mig säger att det är fel, en del av mig är för stolt, en del av mig skäms och en liten del av mig vill, men de andra delarna väger över. Tack ändå för att ni är så otroligt godhjärtade och omtänksamma! Ni är så fina och bra!! <3

Vi försov oss idag. Jag kunde inte förstå hur jag kunde missat att höra klockan. Den låg kvar där jag lämnade den igår kväll och klockan hade visst ringt utan att varken jag eller Tindra hade vaknat. Jag ringde direkt till mamma och beklagade mig för att jag lyckats försova mig igen. Hon ringde sedan åt mig till dagis och skola och sa att jag/barnen skulle komma om en timme. Dagisfröken hade sagt att de skulle till skogen men att de kunde vänta på mina flickor innan de gick. Klockan tickade och jag försökte skynda mig så gott jag kunde. Barnen fick välling till frukost, vi letade kläder -att hitta strumpor är inte det lättaste-, tvättade av oss, bytte blöjor och tog på alla ytterkläder. Jag var så stressad att jag inte ens tittade åt klockans håll!

Vi skyndade oss sedan till dagiset och när vi kom fram ropade jag lite i kapprummet och en dagisfröken kom ut och berättade att det hade tagit så lång tid att barnen redan hade gått till skogen, så mina fick stanna kvar på dagis med en fröken. Där stod jag! Kände mig misslyckad som inte ens kunde få barnen till dagis inom en timme från att vi vaknat, när dagiset ligger en minut hemifrån. Jag kände hur ögonen började tårfyllas och kämpade för att inte visa fröken något. Jag hade berättat för Tindra att de skulle gå till skogen och ha det mysigt och så fick de inte det, för att jag inte lyckades komma dit med dem i tid.

Jag klarade mig ut från dagiset utan att tårarna började rinna, men så fort jag stängt dörren droppade den första ner. Och den andra. Och den trettioelfte.. Mina barn missar allt roligt, de… Stackarna..

Då var alla räkningar betalda, skönt att ha det gjort. Mindre kul att ha 500 (FEMHUNDRA) kronor kvar att leva på under december månad. Ja det är en sån här el/m.m. månad då man har sådär sjukligt mycket utgifter.. Deprimerande är det. Men det känns ändå riktigt skönt att veta att alla räkningar är betalda, för mat hittar man alltid på.

Vi måste handla blöjor inom en snar framtid, därefter har vi ca. 400kr kvar. Sen är det sådana där nödvändigheter som toalettpapper, mjölk och bröd. Men vi ska nog klara oss, bara vi är ekonomiska. Det är bara det att det är så oerhört ångestframkallande (som om jag inte redan mår dåligt av all ångest?!) att leva på mindre än existensminimum var tredje månad.

Ibland kan man bli lite trött på livets alla motgångar… Nu kanske ni tycker att jag är helt knäpp som skriver så öppet om detta, men jag har tyvärr inget annat att skriva om och jag kan inte låtsas vara glad när jag inte är det.

Nu ska jag äta med ögonen, sen ska jag sova..

Ps. Jag har gått upp i vikt från 43kg till 49kg på bara en månad!! Och nu kommer jag tappa allt igen Ds.

Vad är det som händer med mig? Jag var på topp och så bara föll jag ner i hålet igen som jag grävt i så länge.. Jag blir arg på mig själv för att jag inte kan må bra. Samtidigt har jag ju anledningar att må dåligt, vilket kanske kan ursäkta det lite.. Men jag vill vara glad, skratta, må bra igen..

Jag är dålig just nu. Jag struntar i skolan, struntar i att ringa till dagis och säga att barnen inte kommer. Jag struntar i att sova och struntar i att äta. Jag vill bli bra igen. Fast om jag ska vara ärlig så struntar jag inte riktigt i att ringa till dagis, jag vågar bara inte. Tycker det är pinsamt att ringa, tänker att de måste tycka att jag är jättedålig. Inte bara för att jag har barnen hemma var och varannan dag när jag egentligen ska vara i skolan utan också för att mina vakennätter gör det omöjligt för mig att gå upp kl. 06 på morgonen vilket gör att jag i så fall skulle ringa vid 9-tiden när barnen har vaknat, och då är det redan en timme sedan barnen skulle varit på dagis.

Jag vill bara tömmas på negativ energi och fylla upp mig själv med positivitet. Slå bort alla tankar som gör mig ledsen och som nästan får mig att gå under och fylla upp mig med glädje.

Viktor sa något som skrämde mig igår när han var här… “Jag är lite rädd att du ska gå in i väggen helt.. Alltså.. Att vi ska komma hit en dag och hitta dig hängd eller något..”

Jag skulle aldrig någonsin kunna ta livet av mig när jag har barnen att bry mig om, men ärligt talat är jag också lite rädd att alla motgångar som kommit den senaste tiden ska få mig att gå in i väggen..

Eller som jag sa till Vicke…

- Men jag vill inte in i väggen, det gör nog ont

- Ja, näsan blir nog ganska platt kan jag tänka mig..

- Jaa.. joo…

Och jag vill bara säga en sak - Ingenting av det här jag känner just nu är på något sätt kopplat till barnen. De har inte gjort någonting och ingenting är deras fel! Man skulle kunna säga att det är de som håller mig vid liv.

Jag ska prata med en kurator på onsdag.. Lite skönt att få ur sig saker som man inte kan skriva om i bloggen..

Och så måste jag avsluta med ett stort TACK för alla gratulationer som rullade in under gårdagen!!

Tuva & Enya

Enya och Tindra

Den som sitter närmast Tindra är Enya, den andra Tuva. Och Tindra är Tindra

(Jag har världens vackraste barn, men säg inte att jag har sagt det bara..)

Lite bilder från när vi badade igår. Vi passade på medan alla var relativt pigga och krya. Sen blev de ju sjuka igen, såklart. Nu har Tuva jättehög feber och är slö, som vanligt nu för tiden. Enya är inte varm i alla fall.. Tindra har spytt igen! 2 ggr. Själv är jag bara förstörd av sömnbristen, förkylningen, huvudvärken, nästäppan, värken i kroppen, svidandet i ögonen och sådär, annars är allting lugnt.

Vi har haft en intensiv dag. Intensiv för att barnen har skrikit i ett och jag har nog höjt rösten ett antal gånger, jag också, om jag ska vara ärlig…. och det är jag ju… Jag vet inte om det är att jag är sjuk eller om det är på grund av sömnbristen, men något gör att jag hela tiden känner att jag bara vill SKRIKA! Högt! Av ren ilska! Hade jag bara bott mitt ute i ingenstans så kunde jag skrika hur mycket som helst, men nu får jag ha mina begränsningar.. Och nu snackar jag inte om att skrika på barnen utan bara allmänt SKRIKA! AAAAHHHH!!! Sådär! Tack *host*..

Jag är så arg på allting idag! Influensa, ångest, räkningar, orättvisa, tidig treårstrots och så vidare. Jag vet inte hur länge vi har varit sjuka nu, jag tappade liksom räkningen efter 100…

Saker man inte ens borde bli arg för, blir jag arg för idag. Att barn kissar på sig, att fiskar inte kan flyga. Ja ni vet vad jag pratar om. Undrar om det inte är svininfluensan vi har drabbats av, ett svin har det blivit av mig i alla fall. Skämt åsido..  Det har varit en tuff vecka och det har tagit kål på mig. Mormors död, influensan, räkningarna som kom härom dagen plus lite saker som jag inte kan skriva om i bloggen av respekt till barnen.

Om jag bara kunde skriva av mig helt, det skulle kännas skönt. Men det vore inte schyst! SÅ jag avstår…

Men det var mysigt sist Tuva vaknade, för typ en halvtimme sen. Hon låg mot mitt bröst och åt choklad (aja baja lilla mamma som ger barnet choklad mitt i natten) och så tittade hon upp mot mig och log och sen böjde hon ner huvudet och pussade min mage. Lilla snörpan!!! Sjuk och slö, men söt som få..

Sen vill jag avsluta med - Förlåt för att jag inte är så positiv just nu, lovar att bli mig själv snart igen.. Kan inte vara kul att läsa..

Min mormor har dött, hon gick bort igår kväll men jag fick veta det först idag. Det känns overkligt! Jag kan inte säga att jag stod henne nära som jag gjorde med min farmor, men hon var ändå min mormor. Det är alltid tråkigt och jobbigt när någon dör.

Jag tycker det är hemskt att det har blivit såhär, men mest tänker jag på min mamma. Jag finns här för dig, bara så att du vet! Jag älskar dig av hela mitt hjärta och behöver du stöd eller hjälp så finns jag här! Alltid, i alla lägen!!

Vila i frid mormor! <3

(gammal bild)

Åhw Enya hade varit bra hela gårdagen och så väcktes jag i morse utav ett vrålskrik! Då hade hon skyhög feber (i alla fall vad jag kunde känna i pannan, för termometern får jag som sagt in in). Hon har druckit massor och precis fått i sig en smörgås. Tycker det är tråkigt bara att Michaela inte kan komma på lördag som hon skulle, alltid blir man sjuk när det passar som minst. Tycker det är jättetrist, för jag såg verkligen fram emot att träffa henne. Men det kommer nog fler tillfällen

Har jag tur så kanske jag kan gå på Shan the man i alla fall eftersom jag är frisk.. Men då ska Enya (och de andra) sova under tiden jag är där, så det går nog bra? Min syrra kollar till dem i så fall.. Eller jag vet inte, det blir ju knas eftersom hon hade tänkt ha dem hemma hos pappa så att hon kan kolla till Blackie (hund) och Zorro (katt). Kanske struntar jag helt i det, tänk om det är mer än bara lite feber? Nej, vill inte ens tänka tanken..

Jag har blivit helt galen i macka med kokt medvurst och räksallad.. Sjukt! Men det är gott faktiskt!!

Tror det börjar bli dags att ta tag i bombnedslaget här hemma. Jag städade igår, men tror ni att det syns? Eller ens märks pyttepyttelite? Kaos, säger jag bara, kaos ;)

bild 1: jag och tindra

bild 2: sjuka lilla Enya