Snart börjar skolan igen, fram tills dess njuter jag av att inte vara tvungen till så mycket. Vi har haft två fantastiska veckor i nordnorge. Det har varit en del tuffa dagar och en del sköna dagar. Mest sköna, för att vara ärlig. Begravningen eller urnsättningen var vacker och sorglig, men dagarna innan och efter var magiska. Jagg njuter av att ge mina barn nya upplevelser. Det liksom kittlar inom mig när jag vet att de tycker att allting är nytt, spännande och kul och vill utforska allting.

De har börjat säga en del norska ord och Tindra vill ibland att jag ska prata norska med henne och ibland blir hon sur för att jag gör det när hon inte har bett mig om det. “Prata inte norskaaaa!” säger hon och ser barnsligt arg ut.

Vi kom hem i tisdags. Sedan dess har jag hunnit bli Gudmor till Livia (Sagas lillasyster, katta och vickes dotter), vi har hunnit få en ny familjemedlem som heter Kajsa och är ett marsvin (hennes kompis har dött och hon är ganska gammal men de som hade henne innan hade inte tid att ge henne den uppmärksamhet hon behöver så de frågade om vi ville ha henne) och så har vi faktiskt fått besök av en släkting och han käresta som har sovit över hos oss i två dygn. Japp, här händer det mycket.

En underbar sommar har vi haft iallafall och så kommer det fortsätta! Kram!

Jag och mitt gudbarn LIVIA! Från dopet i lördags!

Min fina, fina oldemor. Eller gammelfarmor som man säger på svenska. Barnens tipoldemor, eller gammelgammelfarmor. Igår lämnade hon oss för evigt på denna jord. Kanske ses vi igen i himmelen allihop. Det känns tungt att du lämnat jordelivet, men förbannat rogivande att tänka att du nu är med min älskade och saknade farmor och hennes bror, att du gör dem sällskap i himmelriket. Att du får träffa dina barn som du saknat och gråtit så efter. Du återförenas nog med din man, som också lämnat jordelivet. Den tanken ger mig sinnesro för en stund. Att du har det bra!

Allt gott du gjort för alla andra hoppas jag att du belönas för där du är nu. Jag hoppas att du vet hur mycket du har betytt för oss och vilka fina barndomsminnen du har gett oss. Men jag kan inte minnas det sista av dig, det trötta och slitna. jag vill minnas det blÃ¥ huset, de gamla cyklarna vi alltid lÃ¥nade, “fjära” där vi alltid gick med dalmatinen Tina och plockade snäckskal, julkalendrarna vi fick varje Ã¥r tills vi blev “för stora” i form av stora papperspÃ¥sar fulla med paket - ett för var dag, dofterna pÃ¥ paketen, allt du stickade som jag aldrig hann använda, dina mjuka kramar, ditt skratt, din goda mat och att vi alltid fick dessert när vi var hos dig, din mysiga inglasade altan där vi brukade sitta tillsammans om kvällarna, din givmildhet, din glädje, din KÄRLEK!

Jag är ledsen att jag inte hade råd att åka till dig med barnen innan det var för sent. Du ville så gärna träffa de små och jag ville så gärna att de skulle få uppleva allt det jag upplevt men avståndet satte tyvärr stopp för det! Fina oldemor, vila i frid! †

De är tvÃ¥ Ã¥r nu! TVÃ… Ã…R! Jättestora… Grattis i efterskott till mina raringar!

Kalaset var mycket uppskattat och de fick så himla mycket fint av alla kompisar och deras pappa kom på besök under förmiddagen med lite presenter Samma morgon (har jag för mig att det var) hörde jag pottan börja spela musik (den gör det när man kissar) så jag gick in för att torka Tindra och ser då att det är Tuva som slitit av sig blöjan och satt sig och kissat!! SÅÅÅ duktig! Blev så glad och stolt. Sedan dess har de titt som tätt slitit av sig blöjan båda två för att sitta på pottan i några minuter åt gången. Det kommer sällan något men de är så duktiga som försöker och vill!

ENYA

Tindra är torr på natten nu. Hon sover med trosor och kissar innan läggdags och ca. en timme efter att hon vaknat. Tuva och Enya kan inte längre dela rum när de sover för att de busar upp varandra och det tar då ungefär tre timmar att söva dem, så jag har inrett vårat lilla, lilla förråd åt Enya (som kräver mest lugn och ro) så att hon får sova där inne. De delar fortfarande rum, det är bara sängen som är utflyttad. Ska köpa riktiga sängar när jag får råd, för de klättrar ur spjälsängarna.

TUVA

Idag, efter kalas nummer två med min familj, gick jag och barnen en lång promenad utan vagn bort till Katta och Vicke m. familjs lekplats där de lekte med sina nya hinkar och spadar som de fick utav Jenny och Lucifer m. familj. Vi ropade åt Saga genom fönstret att hon skulle be om att få gå ut till oss och då kom hela favoritfamiljen ut sedan hade vi vattenkrig på gräsmattan. Supermysigt!

Måste givetvis berätta att flickorna var förvånansvärt duktiga när vi gick utan vagnen. De lydde mig och gick både fram och tillbaks utan gnäll.

TINDRA

Tuva äter frukost.

Så himla skoj! Kolla in när jag dansar! Fick länken av en kompis som ville göra mig GLAD! Och det blev jag minsann

Här hemma vankas det kalas och pressen bara stiger ju närmare morgondagen vi kommer. Måsta städa och baka idag. Har massor att göra. Sen ska jag givetvis dekorera lägenheten så att den ser lite kalasig ut tills imorn. Det kommer många ungar! Saga, Livia, Oskar, Alvin, Elizia, Leevi, Vega, Izabella, Alvar och sen mina ungar - Tuva, Enya och Tindra. Det kommer vara 12 ungar och 9 föräldrar!

Vem är det som fyller år då? Jo, Tuva och Enya såklart! Det är deras STORA dag imorn. Det är med vemod jag fixar inför kalaset. Det är inte så att det känns skit och tråkigt alltihop, för det känns skoj också men det känns sorgligt att de är påväg att bli så stora. Jag minns knappt deras första födelsedag, därför har jag svårt att tänka mig att de blivit så stora så fort. Mina små bebisar. Jag tänker envisas med att kalla dem just bebisar så länge jag känner för det.

Tindra är fortfarande min bebis ibland och hon är 3 år. Men Tuva och Enya, mina små godingar. Att ni fyller två år redan är helt ofattbart. Att ni får dela den dagen tillsammans är helt fantastiskt.

Här är en dikt jag skrev när de var nyfödda.

Tänk att vi fick gåvan att vänta två på samma gång

Trots att ni kom tidigt, så var väntan riktigt lång

En dag fick vi svaret att väntan skulle ta slut

det var de längsta dygnen nånsin och vi räknade var minut

Jag kördes in till operation och pappa stod bredvid

Vi höll varann i handen och vips var jag inte längre gravid

Vi såg våra fina små flickor med alla fingrar och tår

SÃ¥ grät jag en skvätt av glädje och sa “Titta vad mörkt hÃ¥r”

Jag pussade er på pannan och kände mig alldeles knäsvag

Den känslan minns jag så tydligt, denna underbara Onsdag.

© Rebecka Pedersen 2008

Enya sitter i köket och ser ut genom fönstret.

Äsch, lugna er Sen när blev jag seriös? Tror inte att personen som skrev detta är ett rikspucko, jag bara retas lite, för det är sådan jag är - en retsticka!

Men för att förklara lite mer…

Jag är bara en helt vanlig kristen människa. Varken bättre eller sämre än nÃ¥gon annan. Min favoritlÃ¥t ever rÃ¥kar vara just “What if I stumble” med dc talk som min pappa spelade upp för mig när jag var yngre. Jag gillar den. Jag mÃ¥r bra av den. Den fÃ¥r mig att vilja bli en bättre människa. Inte bättre än dig eller dig eller dig utan bättre än mig själv. Bättre än jag redan är.

Jag fick ett mail nu efter mitt förra inlägg från en tjej som tog illa upp och kände sig förolämpad av själva texten i låten. Eller introtexten.

“The greatest single cause of atheism in the world today

is Christians who acknowledge Jesus with their lips,

then walk out the door, and deny Him by their lifestyle.

That is what an unbelieving world simply finds unbelievable.”

Jag kan förstÃ¥ att texten upprör kristna som inte lever som de lär, det gör jag verkligen. Men jag vill inte att nÃ¥gon ska känna sig förolämpad. Särskilt inte ateister, dÃ¥ texten inte pÃ¥ nÃ¥got sätt var menad som en spark i magen pÃ¥ de som inte tror utan snarare som en liten väckarklocka för dem som redan tror men som inte lever som de lär. Att leva som man lär kan t.ex. vara att; inte vara fördomsfull, inte se ner pÃ¥ människors svagheter eller anse sig själv vara förmer än andra, inte gÃ¥ bakom ryggen pÃ¥ nÃ¥gon eller “vända kappan efter vinden” och sÃ¥ vidare. Sedan givetvis allt det där med att inte stjäla, inte vara otrogen och alltid behandla andra som du själv vill bli behandlad med mera.

Det texten betyder är att den största anledningen till att så många är ateister är för att så många kristna inte lever som de lär, alltså INTE att det är därför ALLA ateister är just ateister. Alla har vi såklart rätt till en åsikt. Ingen är tvingad att hålla med introtexten, utan gör du det inte är det helt okej Jag ville bara säga det, så att hon som skrev det inte tror att jag skriver det här för att jag tycker att hon har gjort fel eller något, för jag tyckte faktiskt det var bra att hon skickade mailet så att jag kunde förklara lite mer ingående. Jag tycker bara att det är oerhört intressant att diskutera religion.. Eller okej, jag tycker om att diskutera det mesta, haha.

…..men personligen tror jag pÃ¥ den faktiskt! Introtexten alltsÃ¥, gled visst ifrÃ¥n lite.. Jag tror i allafall pÃ¥ pÃ¥stÃ¥endet (antar att det bara är ett pÃ¥stÃ¥ende iaf?) om att det är den största orsaken till ateism, dock inte den enda. Just för att jag själv lämnade Gud och kyrkan och slutade tro i flera Ã¥r pÃ¥ grund av hur illa bemött jag blivit av en del kristna. Jag var ateist ganska länge.

Jag var ARG pÃ¥ alla kristna för att jag blev mobbad av killarna pÃ¥ en kristen skola. Sen var jag ARG pÃ¥ alla kristna för att de inte förstod sig pÃ¥ mig och sÃ¥g mig som ett problem (jag var ingen “typisk” flicka, utan att klättra pÃ¥ saker, krypa under bord och dra med mina kompisar pÃ¥ hyss var mer min “grej”). Sen var jag ARG pÃ¥ alla kristna för att de skulle be för min mamma för att hon var förlovad med en tjej. Sen var jag ARG pÃ¥ alla kristna som stötte ut MIG för att mina föräldrar gick ur kyrkan. Sen var jag ARG pÃ¥ alla kristna för att de hela tiden skulle verka sÃ¥ perfekta och sÃ¥ in i märgen felfria när de precis som jag var en vanlig människa med Gudstro. Jag var sÃ¥ arg, sÃ¥ arg, sÃ¥ arg! Tillslut fick jag för mig att alla kristna var sÃ¥här. Att alla var hycklare och att jag lika gärna kunde gÃ¥ omkring troslös(… HAHAHAH!!! Sorry, var bara tvungen att ha kvar det ordet, trots att det blev fel, bara FÖR ATT det blev sÃ¥ fel.. hmm).

Ã…ren gick och jag följde med min farmor pÃ¥ olika möten i olika kyrkor. Jag tvivlade fortfarande men fann ändÃ¥ nÃ¥gon slags oförklarlig trygghet i att vara med pÃ¥ möten och sjunga lovsÃ¥nger. Visst, det mesta gick in genom ena örat och ut genom andra och om nÃ¥gon vän frÃ¥gade vad jag hade gjort, sÃ¥ sa jag bara “varit med min farmor”. Jag vÃ¥gade inte berätta för nÃ¥gon att jag varit i kyrkan. Men sÃ¥ kom jag till Pingstkyrkan i Norrköping. Första mötet kändes stelt. Bara en massa dinosaurier och sÃ¥ en liten jag där mitt i allting. Det var vuxenprat och jag förstod inte mycket alls av vad som sades. Samtidigt var det en skön känsla. Jag kände mig välkommen och “hemma” pÃ¥ nÃ¥got sätt.

Jag fick veta att de även hade tonårsmöten sent på fredagskvällarna och jag började försiktigt att gå dit med min bror, som även han är kristen, och efter bara några veckor märkte jag hur fel jag hade haft. Jag hade bara haft otur i mina tidigare möten med kristna människor. Alla var inte hycklare. Alla var människor och människor gör misstag. Människor är perfekta i Guds ögon, därför att hans kärlek till oss är oändlig, men vi gör också fel - och det vet Han! Därför förlåter han oss och ger oss verktyg som kan hjälpa oss att bli bättre människor om vi själva är villiga att använda verktygen. Han vill att VI ska förlåta. Inte förlåta för att vi måste utan för att vi vill. För att det är jobbigt att vara arg och för att alla människor gör misstag och slutligen för att det aldrig är omöjligt att förändras. Därför har jag förlåtit de som gjort mig illa och jag vet hädan efter att jag ska vara försiktig med att dra alla över en kam.

Jag försöker inte tvinga på er min tro, absolut inte. Det hade ni märkt för länge sedan om jag ville då jag bloggat i ett par år och aldrig -vad jag minns- skrivit mer om min religion än att jag är kristen och går till kyrkan ibland. Jag har fler okristna än kristna vänner och ser aldrig någonsin ner på någon som inte tror som jag, därför känns det ledsamt och jobbigt att läsa att vissa ser ner på kristna. Jag har själv varit där, som sagt, så jag menar inte att jag är bättre på något sätt men jag hoppas verkligen att ni alla tar er en liten funderare efter mitt inlägg.. Vi är så olika allihop men en sak har vi faktiskt gemensamt - Vi är alla människor!

Den där blicken talar om hur busig hon är, min lilla Enya

Jag tog en risk nu, men på något sätt känns det lyckat. Det kändes som genuin entusiasm, inte som något påklistrat som kanske ger med sig om en vecka eller tre. Inte som något tillfälligt. Tillförlitligt, det kändes tillförlitligt. Jag hoppas nu att jag har rätt.

Ska lägga mig nu -en aning sent- med min lilla älskling som nyss kom och sa att hon vill att jag ska ligga bredvid henne och kramas. I natt är en sådan natt då jag bara kan tänka på hur otroligt lyckligt lottad jag är som har så fantastiska barn.

“Jag kommer ihÃ¥g när vi bodde inte här. Vi bodde med pappa och mamma och tuva och enya. Jag lÃ¥tsas tuva heter tindra och dÃ¥ är jag hans pappa” säger Tindra och sedan fortsätter hon “Jag vill va liten igen och sen vill jag inte det!”

Godnatt!

Vi vet alla vilken virrpanna jag är, I am not really hymling with it, liksom.. Tänk er dÃ¥ om en virrpanna fÃ¥r medicin för att bli lite klarare i skallen och allt bara blir värre. Om hon till exempel pratar med sin bror och ska förklara nÃ¥got om nÃ¥gra kvinnor pÃ¥ en körskola och säger “De där tjinnorna” och inte förstÃ¥r vad som var sÃ¥ fel med det hon sa, när hon ser sin bror sitta som ett frÃ¥getecken vid andra sidan av matbordet. “Tjinnor?” säger virrpannans bror och hon tänker “Jamen tjinnor fattar han väl? Det ska väl inte vara sÃ¥ svÃ¥rt att förstÃ¥. Jag är tjinna, han är man.” Hon tänker hÃ¥rt och länge innan hon plötsligt förstÃ¥r att det visst inte hette sÃ¥, sedan prövar hon fram bokstäverna för att fÃ¥ det rätt “Tji.. kinnor.. kinna.. kvinnor!! Ja, kvinnorna menade jag!!”

Vad var det som hände? Förvirringen var -och är fortfarande- total. Jag var tvärsäker på att det hette så. Tvärsäker. Jag börjar bli rädd för mig själv. Kan givetvis skratta åt händelsen såhär i efterhand, men allting verkar ganska skumt just nu.

Lade barnen för en timme sedan och gick mot fönstret med beundran i blicken medan jag tänkte “Det var fasligt sÃ¥ ljust det var ute för att vara sÃ¥ sent som kl. 21″. Jag blickade snabbt mot micron och fick syn pÃ¥ klockan som visade 15.07 - “Jaha… sÃ¥ barnen sover middag nu och inte för natten” tänkte jag högt och kände hur jag rös till i kroppen. Jag skrämmer mig själv just nu. Hur kan jag ha sÃ¥ dÃ¥lig koll pÃ¥ saker. Jag har alltid varit virrig men idag är det faktiskt riktigt skrämmande.

Jag har även pratat med katta i telefon ett par gånger under dagen och gårdagen och hon menar att jag är virrigare än vanligt på grund av att jag hela tiden glömmer bort vad hon har sagt, direkt efter att hon sagt det. Jag hör det och tänker svara, sen glömmer jag.

Jag känner mig däremot ganska kreativ idag. Vill bara fixa och dona allting och det kryper i mig av rastlöshet när jag kommer på att jag behöver verktyg -som jag inte har- för att göra allt jag vill göra. Enya är förresten frisk nu, vi tog ändå en dag ledigt för hon är inte riktigt återhämtad efter magsjukan ännu. Tindra och Tuva klarade sig! *peppar, peppar*

Busiga, fina Tindra!

Äter din äldsta dotter fortfarande välling? tycker det är lite konstigt, det äter man ju tills man är runt året. Hon borde vära runt 3. Fy vad hämskt. barn i den åldern ska varken ha napp, välling. Utan VANLIG mat.

Ja, fy vad hemskt att min stackars dotter får en flaska genomnyttig välling att dricka tillsammans med sin kvällsmat. Det är helt fruktansvärt hur elak man kan vara som inte slutar med välling efter 1 års ålder.. Vilken tur att du påpekar det. Jag ska genast sluta ge henne det och i stället låta henne dricka vatten till sin kvällsmacka, för så här ska hon inte behöva ha det. Stackars, stackars missledda flicka. Nu kommer hon gå genom hela livet och tro att det är såhär det ska vara för att det är det enda hon har upplevt.

För att nå mitt mål i att ge mina barn en trygg uppväxt ska jag skriva en liten lista på saker som behöver förändras för deras framtida välmående och för att motverka långvariga psykiska men:

1. Sluta samsova med Tindra. Det kan hämma hennes mentala mognad och hon kommer för evigt vilja sova i min säng, vilket i sin tur betyder att hon aldrig kommer flytta hemifrån.

2. Sluta bada med mina barn. Det kan få dessa stackars oskyldiga barn att eftersträva hängpattar och skrynkelmage, ett osunt ideal. I värsta fall kan de bli lesbiska av för mycket nakna kvinnokroppar runt omkring sig.

3. Sluta läsa för barnen. Om jag läser för dem kommer de aldrig lära sig läsa själva. Eller än värre att det blir tvärtom - att de blir överintelligenta och att hjärnan tillslut exploderar av överbelastning.
4. Träffa en ny kille som kan fungera som substitut för deras pappa. Det är sÃ¥ förskräckligt egentligen att jag inte kommit pÃ¥ det tidigare. Hur kan jag vara sÃ¥ självisk att jag inte träffat nÃ¥gon ny än?! Det vet ni väl alla att över ett Ã¥r utan en manlig förebild kan förorsaka eksem i vänster armhÃ¥la eller om det gÃ¥r ännu längre - cancer i handflatan… Men dÃ¥ gör det Ã¥ andra sidan inget om hon sover i min säng ett tag till..

Till kommentatorn “xxxx”: De heter likadant, sÃ¥ det är helt rätt Enligt mig är det otroligt viktigt att värna om ett barns integritet, därför kan jag varken publicera din kommentar eller kommentera den pÃ¥ ett bättre sätt. Visst, jag skriver mycket om mig själv och inte minst om mina barn, men aldrig nÃ¥got som jag personligen tror att de kommer lida av i framtiden. Jag har uteslutit en hel del som jag egentligen skulle vilja skriva om, men just för att jag värnar om deras integritet sÃ¥ lämnas mycket utanför bloggen. Jag skulle till exempel aldrig kunna skämma ut mig själv FÖR mycket, t.ex. lägga upp nakenbilder som vissa utav bloggarna gör för uppmärksamhet, och det inte för att jag tycker att det är pinsamt och konstigt utan för att jag tänker att mina barn aldrig ska behöva utstÃ¥ nÃ¥got sÃ¥dant - för det som skrivs/läggs ut pÃ¥ internet stannar ALLTID pÃ¥ internet och den risken skulle jag aldrig kunna ta, för mina barns skull. (dels ocksÃ¥ för min egen skull, men inte i denna frÃ¥ga)

Tack förresten till alla underbara människor som kommenterat bloggen idag!

Den här bilden (+ en varsin likadan till T & E) fick jag av en bloggläsare! Tusen tack, så himla fint att det formar ett hjärta!!

Min VACKRA prinsessa!!!

Tindra ville bli en prinsessa igår. Jag sa till henne att hon redan är en prinsessa och att det bara är kronan som saknas, så vi satte oss ner och pysslade ihop en riktig prinsesskrona tillsammans. Se så fin hon är! Så glad, så varm och helt underbar. Vi klippte även ut små gubbar som skulle föreställa Tindra, Tuva och Enya och sedan pyntade hon deras klänningar med glitter i olika färger.

I morse ville hon först ta med sig prinsesskronan för att visa upp den pÃ¥ förskolan men efter lite betänketid Ã¥ngrade hon sig och sa “frästen kan den va hemma sÃ¥ ingen stör den!” Stör betyder alltsÃ¥ FÖRstör

Här är de små gubbarna vi klippte ut. Stora glittriga prinsessklänningar.

Jag måste bara hylla mina yngre döttrar som gjort enorma framsteg i sitt uppförande och sin lydnad gentemot mig. Vi har verkligen hårdtränat i några dagar, jag och småttingarna, för de är så vilda, busiga, tokiga och har tidigare inte brytt sig märkbart när jag sagt ifrån. Nu är det ett helt annat lugn här hemma. Visst, de kommer alltid vara fulla av energi och nyfikenhet -vilket gillas till en viss grad- men de tar till sig av det jag säger, tar konsekvenser på rätt sätt (dvs. sätter sig ner på golvet och väntar snällt tills jag tycker att de är tillräckligt lugna för att leka vidare, om jag säger att de ska det) och om de varit busiga och slängt ut allt lego över vardagsrumsgolvet och jag ber dem ta upp det, så gör de det direkt - utan några som helst klagomål. Jag är så stolt och glad och nöjd!

Det känns som att de har mer respekt för mig nu, precis som jag har för dem. Respekt är A och O i ett förälder-barn-förhållande. Inte bara respekt för föräldern utan MINST lika mycket respekt för barnet. Utan ömsesidig respekt är det i princip kört.

Avrundar här, för nu börjar Roast på Berns! Puss!