Natten vart som sagt riktigt lyckad. Vi (alltså jag och Elin) träffade en härlig brud och hennes kompis, som råkat missat sin sista buss, så jag bjöd med dem hem till mig där de fick sova lite. Det var trevligt! För övrigt hade vi en kille efter oss hela kvällen som verkligen störde oss. Det var inget fel på honom, förutom att han var väldigt onykter och närgången, det kändes liksom jobbigt att inte få dansa i fred. Tillslut kom jag på den briljanta idéen att säga till honom att vi var ihop (jag och elin) i hopp om att få honom att gå vidare, tyvärr ledde det till att han försökte få omkull oss båda två. Mission failed!!

Nu är jag lycklig i själen, för nu har mina barn kommit hem till sin mamma igen. Tuva vart jätteglad, Tindra likaså men Enya lutade sig bakåt när jag skulle dra ner dragkedjan i hennes tröja så att hon slog sig ganska hårt (skrapsår) mot vagnen, därefter ville hon inte titta åt mitt håll på kanske 5-10 min. De vart alla tre lite ledsna när pappa skulle gå igen, stackarna..

Vi hade lite söndagsmys när barnen kom. Alla fick en varsin liten skål med chips och ostbollar. Jag hade saknat deras närvaro och kände verkligen att mys var det enda rätta för stunden Just nu ligger T & E och sover medan jag och Tindra sitter i vardagsrummet och lyssnar på Melissa Horns “Vår sista dans”. Elin är kvar här än, vi ska laga någon god mat snart. Intressant ;-)

Nu ska jag gosa med Tindra, tänker tillbaks till min egen barndom och blir extra varm i hjärtat idag. På något sätt får jag liksom en nostalgisk skön känsla i hela mig. Minnen, bra minnen.. Jag tror att mina barn är lyckliga! Mamma älskar er!!!

Har finbesök ikväll!

Elin är här och har varit nästan hela dagen. Vi har pratat så mycket och länge att jag skulle försöka fly om jag vore min tunga. Vi har dessutom skrattat så mycket att jag snart börjar utveckla magmuskler och käkmuskler. Eller ja, käkmusklerna är ganska välbyggda sedan tidigare, men magmuskler i alla fall…

Elin lagar god mat åt oss nu, hon är ju kock Det luktar riktigt smarrigt här hemma och min mage ropar efter uppmärksamhet.. Lyssnar på underbara Lars Winnerbäck på Spotify samtidigt.. Kan det bli bättre?

Saknar mina barn dock.. De hade tydligen ropat mycket sorgset efter mig och jag som är lite känslig.. Usch.. Men nej, nu ska jag inte tänka på det! De har haft kul, det sa Coffe nyss! Då ska jag göra dem och mig en tjänst och ha lika kul, jag också!

Då var den stora dagen kommen! Dagen då barnen för första gången sedan vi flyttade, för två månader sedan, ska HEM till sin pappa. Hem.. Och sova där.. Tindra har sovit där en gång, men för T & E blir det första gången. De kommer hem i morgon igen. Tindra har varit helt uppspelt och glad hela morgonen. Hon har själv packat ner det viktigaste i sin lilla handväska, nämligen nappen och en påse med godis.

Hon gjorde sig fin med lila strumpbyxor, rosa tunika (för liten, men hon ville ha den), en rosa skjorta över (öppen, så att man ser tunikan under) och sist men inte minst hade hon sina snygga kängor som går halvvägs upp till knäet. Värsta gullungen!

“Pappa och Tindra, snart kommer haan, snart kommer haaan. Pappa och pappa och pappaaaaa” gick hon runt och sjöng medan hon ivrigt väntade på att han skulle plinga på. Det första (okej, kanske tredje eller fjärde, men struntsamma) hon sa när vi hade öppnat dörren och hon såg sin pappa stå där utanför var “Jag ska inte sova hos mamma!!”, hähä.. Snacka om skönt att slippa mig Äh, det var så det lät iaf.

Tuva och Enya pratar inte så mycket, men de verkade glada när pappsen kom och hämtade dem. Ingen protest där inte! Han har nyligen fått körkort, för övrigt. Pappan alltså

Jaha, då var man barnledig… “Vad gör man då” undrar ni…? Då städar man! Man städar och man städar och man städar, och sen lagar man trasiga vagnar, mekar ihop cyklar, byter lampor och handlar allt man aldrig annars hinner/kan handla.. Som till exempel taklampor och köksredskap… Sedan duschar man typ 6-7 gånger, i ren protest för att man annars bara hinner duscha 3-4 ggr per vecka… Sedan går man på toaletten och sitter där länge, kanske läser en bok samtidigt… Retas lite med livet…

Tindras video, minns ni den? Länge sedan jag gjorde den och nu blir jag alldeles gråtfärdig bara jag ser den.. Måste ta mig tid att göra en till T & E snart också.. Tog bara så himla lång tid..

Nä, nu ska jag sätta fart med hushållsarbetet så att jag gör mig förtjänt av kaffe och shopping..

Min positivitet är tillbaks och det känns fantastiskt bra! Alla som har följt min blogg under i alla fall ett halvår vet hur positiv jag brukade vara. Det försvann ett tag, jag gick ner mig lite - men nu känns det som om positiviteten är tillbaks igen!

Två dagar har jag varit mig själv i! Ja, det känns verkligen som jag varit någon annan under en längre tid. Som om jag lånat någon annans humör, känslor, tankar och allt. NU, äntligen, känner jag mig normal igen. Jag får en skön känsla i kroppen när jag tänker på hur mycket bättre vi kommer må nu! Igår vaknade jag på dåligt humör men kom plötsligt på att jag verkligen behövde bli mig själv igen, så jag skrev ner en lång lista på saker som jag vill vara för mig själv och för mina barn. Jag skrev även ner att jag skulle bestämma mig för att bli positiv igen, för jo det går visst att bara bestämma sig för att vara positiv, även om det kanske är svårt om man inte är född i den “banan”.

Det kanske låter som värsta klychan, men efter att jag skrivit min lista och skrivit under, så var jag plötsligt förändrad. Jag fick ett helt annat lugn inom mig, en glädje jag saknat och.. Äh, jag vet inte.. Jag är så förväntansfull på framtiden och det liksom pirrar i magen av tanken att jag kommer att vara den där roliga, glada, positiva, pedagogiska mamman som jag var för flera månader sedan. Jag har varit henne i två dagar nu och barnen har varit desto lugnare och tryggare, vilket för mig känns fantastiskt!

De senaste månaderna har varit en enda stor berg-och-dalbana, känslomässigt. Jag har inte orkat vara pedagogisk, har inte orkat prata lugnt om saker för att barnen ska förstå, jag har inte orkat någonting egentligen. Jag har mått dåligt! Jag har även vuxit i mig själv nu, därför att jag vet att jag aldrig skulle våga erkänna att jag varit en deppig mamma förrän nu. Jag skulle förneka det för att inte verka sämre än alla andra (äldre) mammor.

Jag vet inte, jag har alltid haft svårt för föräldrar som inte vet vad pedagogik är och hur viktigt det är att använda sig utav det i uppfostran och lika svårt för föräldrar som “tror” (de vet egentligen, men de bryr sig inte) att barn gör som man säger och inte som man gör - då är det inte så lätt att erkänna att man själv är av samma skrot och korn.

Men nu är jag på rätt spår igen, jag känner mig glad och inte alls lika stressad i sinnet. Precis som jag alltid hade varit innan jag fick en knäpp för några månader sedan…. Känns som jag börjar hitta tillbaks till mig själv, det är en underbar känsla!!

Tack gode gud för att du ger mig styrka när jag behöver den som mest.

Värsta fjortisblicken, men jag lovar att jag ser ännu dummare ut när jag tittar rakt in i kameran

Tindran

Pratade nyss i telefon med Camilla.Vi pratade ganska länge och efter kanske halva samtalet gled vi osökt in på mörkerrädsla och började jämföra lite med varandra. Hon sa att hon var så rädd att hon alltid hade en liten lampa tänd när hon skulle sova och tv:n på om hennes sambo jobbade natt, jag sa att jag hade tv:n på varje natt OCH dörren till sovrummet stängd för att ingen skulle kunna komma in (nog för att jag inte ens har en dörr då jag sover i vardagsrummet, men men, hade det förr iaf) sedan jämförde vi och jämförde..

Tills Camilla sa “Jag har alltid en sax liggandes under sängen ifall någon skulle ta sig in!” och jag säger “Fast.. det vågar inte jag! Jag tänkte ta en hammare och lägga på nattygsbordet, så jag gick och hämtade den och när jag kommit fram till bordet så ångrade jag mig och gick tillbaks med den, för att jag kom på att om jag skulle få inbrott medan jag sover och hammaren ligger på bordet, så kanske de tar den och hamrar ihjäl mig utan att jag märker det!”

Och så går det några sekunder innan Camilla svarar…..

“vad ska dom med din sketna hammare till, när dom har sin stora motorsåg?”

Heh… var tvungen att dela med mig lite…

Tack vännen, tack för ditt otroliga stöd! Du ger mig en sådan trygghet

JAG VILL INTE VARA ENSAM I MIN STORA, OTRYGGA LÄGENHET!!! Ge mig en robotsambo som kan städa, diska, tvätta kläder och skydda mig och som jag inte är kär i, utan bara får hjälp av! Tack!

Jag är så himla duktig

Kom hem från skolan för 30 min sedan - stoppade in en tvätt, tog ner den torra, städade toaletten (urk) och röjde undan i barnens rum, bäddade våra sängar och plockade upp alla leksaker som låg utspridda i lägenheten. Jag hatar att städa, men det känns så otroligt skönt när man har fått det gjort.. Nu är det bara disken kvar! Plus att jag ska ringa och säga upp mitt mobilabonnemang, ringa hyresvärden och be dem hjälpa mig med lampan i hallen som inte funkar, fläkten som är trasig och kanske, kanske be om en diskmaskin.. Det skulle underlätta vårat liv väldigt mycket.

Skolan har gått bra idag. Jag har kommit i tid hela veckan! Konstigt, jag har varit ovanligt pigg när jag vaknat de senaste 5 dagarna! Jag har mina aningar om vad det kan bero på, eftersom det förändrades i samband med detta, men OM det är därför jag är pigg så är det lite häftigt för jag visste inte att det kunde påverka sömnen så mycket…. Eller alls? Ja, ni får  veta vad jag pratar om en dag, men inte än.. Vill förbereda mig lite innan jag berättar för någon.

Var hemma hos min pappa och hans fru idag och hälsade på deras nya familjemedlem - Hunden Blackie!! En renrasig cocker spaniel som är superdupersöt! 8 veckor gammal och flyttade in i måndags! Ja, han är så söt. Som en liten människobebis. Ligger i famnen, gosar och kan inte gå i trappor! Helsvart såklart, därav namnet Blackie.

Här är han! Sömntutan..

Och här är den underbara, söta lilla katten Zorro. Han är 5 månader äldre än Blackie.

Nu ska jag hämta barnen om fem min! Hejsvejs!

(Jag ser inte fullt så bekväm ut av någon anledning..)

Jag träffade blondinbella. I ärlighetens namn hade jag förberett mig på det värsta. Jag trodde inte att hon var särskilt trevlig faktiskt. Oj så fel jag hade! Isabella är en sån himla jordnära, omtänksam, rolig och intelligent ung kvinna. Snygg är hon också, men det behöver man knappast träffa henne för att märka.

Calle Schulman, han vann kategorin “Årets manliga blogg”. Jag såg honom, tänkte först “Oj, där var en som liknade Calle, men det kan inte vara han, för han är så himla kort!” - Men jodå, det var han. Det var hela han tillochmed.. Han var kort, men jag gillade vad jag såg. Kort och söt, liksom. Smygtittade lite till. Han förtjänade vinsten!

Och Kissie… Hon vann! Jag pratade inte med henne personligen, men det var väl ingen förlust direkt.. “Jag visste att jag skulle vinna! Jag var helt säker på det!” sa hon när hon stod där framme. Det kändes inte helt bra. Attityden var precis som den jag märkt i bloggen och tyvärr gillar jag inte den Hon visade inte mycket till tacksamhet, och det tycker jag är fel mot Veckorevyn och alla hennes läsare som röstat fram henne till vinnare! Visst, det kanske är en roll hon spelar, men jag kan inte hjälpa att jag backar några extra steg från henne. Från Kissie alltså, jag tror nämligen att Alexandra är en bra människa innerst inne. Långt inne.

Supersöta Annikasan och Knivlisa! Jag gillar dem. De är riktigt roliga att umgås med också. Såna här personer som bryr sig mer om andra än sig själv, ger en beröm i tid och otid, ni vet. Fina människor! Ni får komma på besök någon gång, kanske blir singstar då också

Sjukt söta!

Spotlife-kollegan Robin, som faktiskt var ett mycket bra sällskap under senkvällen. Vi hade riktigt kul. Gick runt och var sociala, drack goda drinkar och lyssnade på Jordin Sparks fantastiska stämma. Sedan gick vi till McDonalds för ett nattmål, där jag träffade ett gäng tjejer som frågade om jag var Chayahs syster, vilket jag svarade ja på. Otippat att träffa lillsyrrans kompisar på McD i Stockholm kl. halv två på natten!

Jordin Sparks!

Alla bilder här OVAN är tagna med min kamera (dock inte bara av mig), bilderna nedan har jag varit så ful att jag snott från andra bloggar, men jag länkar givetvis!  (och tar bort dem om du vill ha dem för dig själv)

Jag träffade fina lilla Mumari, som var en tokig liten galenpanna, precis som jag. Gillade henne. Härlig brud!

Jag, Robin, Mumari och Annie! Ett härligt gäng!

Sist men inte minst träffade jag *trumvirvel* EGOINA! Supergullig även i verkligheten.. GulligARE.. Jo, det är möjligt!

Nu - SOVA!!

Tindra

De gör mig så glad, så lycklig i hela själen. De förgyller min annars så ensamma vardag och gör mig hel, på ett sätt som bara en förälder kan förstå. Alldeles uppfylld av kärlek. Som en liten uppiggande blomma mitt i en snöstorm, så som bara barn kan vara.

Mitt hjärta svajar, men saktar ner och står nästan still, på tå (bara dunkar väldigt hastigt) när jag är med mina barn. Jag glömmer bort den oro och den sorg jag annars känner och vill bara finnas för just dem, mina älskade barn.

Allting är som en dimma bakom mina barn. Någonstans där, i den ogenomträngliga dimman, finns ett mörker som jag bara känner när barnen sover. När de inte finns här för att få mig att le. En på något sätt distanserad depression, som gärna vill trycka ner mig men som inte lyckas för att jag har mina solstrålar som står som en borg runt mig, väcker mig varje morgon och tvingar mig vara den bästa mamman jag kan vara för mina barn.

Det fantastiska med barn är att vad vi än gör fel som föräldrar, så älskar de oss i alla lägen. De ser upp till oss som idoler, följer oss i vartenda steg vi tar. Ser oss misslyckas, förbättras, misslyckas igen och förlåter oss. Ger oss en kram som säger att de älskar oss, att vi får misslyckas ibland. Att vi måste, för att lära oss bli bättre.

Enya

Tuva

Idag var vi på 3-årskalas för en söt liten STOR Saga! På bilden ovan ligger en fullt påklädd liten Enya bredvid en vällingdrickande Saga. Jag kom på att jag inte tagit en enda bild just när vi skulle gå hem nämligen.

Jag och Tindra är också klädda för kyliga höstvindar!

Vi hade jättekul på kalaset. Det värmer mitt lilla mammahjärta att se Tindra och Saga leka så fint ihop. De älskar verkligen varandra. Tidigare i kväll lekte de att Tindra var en bebis som låg och skrek i Sagas säng, sedan kom Saga med en flaska välling till henne och Tindra smaskade i sig av fantomvällingen och såg nöjd ut!

Och roligast idag - Enya (eller om det var Tuva?) började skrika och gråta och Saga utbrister “Jag hatar det där skriket!”

Testade glasögon en dag i skolan. Se så fort jag förvandlades till en smartis! Eller ja, det var ju inte som om kunskapen bara flög in i mig så fort jag satte på brillorna, som jag först trodde att de skulle göra, men jag såg åtminstone en gnutta smartare ut när jag inte smilade upp mig som jag gör på bilden ovan!

Bild på Tindra och Saga, tagen i augusti!

Det är lördagskväll.  Vi har inte gjort så mycket idag. Eller tja.. Vi har åtminstone inte träffat någon. Vi vaknade ganska tidigt idag och jag kände mig faktiskt ganska utvilad, men bara några timmar efter att vi vaknat slocknade vi alla fyra IGEN! Först Tuva och Enya, sedan jag och Tindra. Jag vaknade sedan efter 2-3 timmar av att Tindra stod och drog i mig och sa “Vakna nu mamma, vakna! Du får inte sova!” och då var det bara att stiga upp. Det var dock inga problem för mig, för konstigt nog kände jag mig superpigg IGEN när jag vaknade då! Jag som alltid brukar bli extra trött om jag sover mitt på dagen - och toppa det med en huvudvärk som heter duga! Men nej då, jag mådde bra.

Efter att vi vaknat var jag tvungen att ringa min mor för att fråga vilken dag det var, jag hade nämligen drömt att jag gått och tittat vad klockan var och att den då var 14:55 och när jag vaknade var den bara “13 någonting” vilket osökt fick mig att tro att det var söndag.

Då var det bara att börja laga mat, sedan diska, sedan städa, sedan laga mat igen och till sist gick vi till affären för att handla jättemycket lördagsgott. Just i skrivande stund sitter de faktiskt i soffan och äter lördagsgodis, chips och läsk/saft! Vi har haft en mysig kväll, men dagen var ganska kaotisk får jag erkänna.

Igår hade vi jättekul hemma hos Camilla och Mikael med familj. Vi hade med oss lite ingredienser till flygande jakob som jag sedan tillagade och efter det lekte barnen en stund innan Idol började, för då parkerade vi våra rumpor i deras soffor och myste med lite chips, godis, läsk och ostbollar! Det var supermysigt!