Tio månader innan farmor dog flyttade pappa och hans fru så att de bodde granne med farmor! 3 månader innan farmor dog hann hon bli oldemor (gammelfarmor) till 3 barn! En stund innan farmor dog började jag besöka henne oftare, trots det långa avståndet. En stund innan farmor dog hann hon gå ner i vikt, som hon önskade samt få ärva MINA kläder (som hon också önskade), ca. en vecka innan farmor dog bytte vi väskor med varandra och hon var överlycklig för att hon äntligen kunde känna sig fin med nya kläder och en snygg väska när hon besökte sjukhuset och att ingen skulle se att hon var sjuk! När hon dog slapp hon, precis som hon hade önskat sig, att dö ensam! Vi var alla där och sa att vi älskade henne och det kändes väldigt rofyllt när hon somnade in, trots gråt, förtvivlan och ännu mera gråt! Hon var inte ledsen, hon finns ju med oss än - det är bara vi som förlorat henne!

Allt detta var precis vad hon ville och jag är så glad för hennes skull att hon hann med allting på hennes "lista" innan hon gick bort!

Det känns också otroligt skönt att jag kunnat hjälpa till. Hade jag inte blivit mamma i såpass tidig ålder hade hon inte fått uppleva en av hennes högsta önskningar - Att bli oldemor! Jag mår bra för en stund när jag tänker på allt du hann vara med om innan du försvann från oss.

Du är bäst!

Faktiskt, mitt i allt elände så tackar jag farmor för att jag fick veta detta! Hon har alltid varit så mån om sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn! Det var meningen att det skulle bli såhär. Farmor ville antagligen inte att jag skulle bli lurad mer, eftersom hon ser allting där uppifrån. Hon har hjälpt mig samtidigt som hon lärt mig att inte lita blindt på vad folk skriver/säger. Från och med nu tänker jag sluta vara så godtrogen. Godhjärtad är jag, men jag kommer aldrig mer tillåta mig själv att komma så "nära" en "vän" jag aldrig träffat.

Tack farmor!

Jag älskar dig och saknar dig varje minut, varje timme, varje dag…

Jag träffade Elin på familjeliv i nov-dec (?) år 2007 när jag väntade mina tvillingflickor! Jag gick med i en tvillingtråd i forumet för blivande sommar-tvillingmammor. Jag minns inte riktigt hur det var men på något sätt utbytte vi msn-adress. Ingenting verkade konstigt eftersom det är mycket vanligt att fortsätta en familjelivskontakt antingen i verkliga livet eller på msn. Vi fick fort en mycket bra kontakt, hon berättade om sitt liv och jag berättade om mitt. Inget privat, bara ytligt. Vad vi hette på riktigt, om vi hade barn sedan tidigare, hur gamla vi var, vilken del av landet vi bodde i, hur många syskon vi hade osv osv osv. Jag tyckte hon verkade vara en helt underbar tjej, så vi fortsatte hålla kontakten på msn! Ju längre tiden gick, desto närmare kom vi varandra. Hon tvingade aldrig ur mig någon fakta ut lät mig berätta själv när jag ville och var mycket förstående. "Elin" verkade bry sig om mig och jag kände på något sätt att det var på riktigt. En dag när jag var lite deppig under graviditeten med tvillingarna så gav hon mig hennes nummer och sa "Här har du mitt nummer, känns det jobbigt är det bara att messa, om det så är mitten i natten så ska jag svara, jag finns här för dig!" - det betydde mycket för mig att hon ställde upp så mycket. Vår kompisrelation växte och växte under månaderna som gick och tillslut kallade hon mig sin bästa vän och jag sa "Elin, du är verkligen min bästa vän du med! Jag trodde inte man kunde hitta sin bästa vän på internet, men nu vet jag att man kan det!" Hon berättade mycket djupa hemligheter (trodde jag) om sig själv vilket fick mig att känna att jag kunde prata med henne också om mitt allra innersta. Hon sa så mycket saker som stämde överens med mitt liv och även det fick mig att tycka om henne mer och mer. Hon hade varit med om liknande händelser, gillade samma mat, hade lika intressen, vi hade samma synsätt på världen. Såhär i efterhand känns det som om hon måste ha pluggat på info om mig och det känns riktigt skrämmande. När vi var vänner och skrev på msn och sms varje dag i snart ett års tid så tänkte jag bara att det var så häftigt hur lika vi är! Hon skickade bilder på sina barn till mig flera ggr i veckan och skrev mycket detaljerat om både bvc-besök och hemmadagar. Allting verkade så rimligt. Det var jag som sa åt henne att skaffa en blogg och börja skriva av sig om allting hon varit med om, så det är väl mitt fel antar jag. Hon hade redan en blogg men ville ha en snyggare header så jag sa åt henne att skaffa en metroblogg istället så skulle jag hjälpa henne där och berätta hur hon skulle göra.

Allting är så ofattbart nu när jag fått veta att min bästa vän bara är en bluff och jag är så äcklad av att hon haft mage att ljuga om att hon skulle ha 2 döda barn och 2 barn i livet, där en utav de levande barnen var döende. Jag har alltid ställt upp för henne och pratat med henne när hon varit med om något jobbigt och hon har gjort samma sak för mig och nu får jag veta att jag  är totalt grundlurad!!! Hon har tillochmed skickat bilder på hennes döda barn, som säkerligen inte ens är hennes.

Jag satte sorgen över min bortgångne farmor åt sidan när jag visste att hennes dotter var dödligt sjuk och avstod därför ifrån att berätta någonting. När hon sedan läser min blogg från "sjukhuset" (vilket jag inte trodde att hon skulle göra) och förstår att min farmor är död så skickar hon detta sms:

"Älskade vännen, vad läser jag i din blogg?! Jag är sÃ¥ ledsen, jag beklagar sÃ¥! Hon kanske möter upp med min sessa? för som det ser ut nu sÃ¥ verkar det som att vi kommer att fÃ¥ vinka av henne ocksÃ¥ snart…"

AlltsÃ¥… (tom pÃ¥ ord)… hur i helvete kan man skriva sÃ¥ till en som precis förlorat sin farmor när allting bara är en enda stor BLUFF?! Visst, hade det varit sant sÃ¥ hade jag förstÃ¥tt att hon skrivit sÃ¥ men nu när jag vet att det är lurendrejeri sÃ¥ gör det mig sÃ¥ jävla ledsen att hon skrivit sÃ¥där. Jag brydde mig verkligen om henne

Nu när jag går in här och ser bilderna på den riktiga familjen som ÄGER bilderna så känns det så fruktansvärt konstigt. Som att jag ser in i framtiden. Barnen bli bara äldre och äldre ju längre fram i fotoalbumet man ser. Stackars oskyldiga små barn som råkat ut för en sjuk tjej som "Elin"! Stackars mig, jag tänker vara självisk, ja. Jag tycker det är jävligt synd om mig. Jag trodde hon var en bra tjej, men det var hon inte. Det är synd om många! Det är synd om alla som gått på hennes detaljerade historier om hennes fruktansvärt otursamma liv, det är synd om mig som trodde hon var min bästa vän, det är synd om "Elin" själv som uppenbarligen är mycket, mycket sjuk men mest synd är det om föräldrarna till barnen och barnen själva som ofrivilligt hamnat i händerna på denna sjuka människa.

Jag förstår inte hur hon kan leva i en sådan fantasivärld så mycket att hon ger mig sitt telenummer, håller kontakten under ett års tid, skickar bilder mycket ofta, har en msn-inloggning som heter fideli_lily@hotmail.com och är inloggad nästan dygnet runt! Jag får det inte att gå ihop.

Jag fick reda på att hon var en bluff från en anonym kommentar i min blogg med en länk till den riktiga familjens sida med alla bilder samlade. När jag såg alla bilder och sedan bilderna på när barnen blivit äldre började jag skaka, gråta, krampa och hyperventilera. Hjärtat slog hårdare och snabbare än någonsin och jag trodde ärligt talat att jag skulle få en hjärtinfarkt och dö, det är sant - jag trodde det! Jag ringde först min sambo Coffe och berättade allting, han tröstade mig med att han snart var hemma från jobbet. Efter det ringde jag till min vän Camilla som var mycket stöttande och fick mig att lugna ner mig väldigt mycket. Jag satt uppe hela natten med oro, rädsla, förvirring, chock osv osv osv. Har aldrig känt mig såhär lurad och sårad på samma gång!

Det kommer i sinom tid komma ut en förklaring till allting som har hänt de senaste dagarna. Just nu vill jag bara pausa och tänka på min familj. Skriver kanske om det ikväll eller om jag ångrar mig och vill skriva tidigare. Jag vet ärligt talat inte. Är så förvirrad nu.