Nu när de flesta minnen har klarnat från Tindras förlossning så tänker jag skriva så gott jag kan, hoppas jag inte glömt något 
(Farmor, säg till om det är något jag glömt)
Det hela började torsdagen den 15:e februari - Jag gick till timjan(som är en mötesplats för småbarnsmammor) Jag var den enda i min grupp som inte hade fått mitt barn ännu, jag skulle inte få henne förräns den 26:e februari. När jag sitter där inne och fikar så tycker jag det blir jättevarmt och tar av mig min tröja, varpå en av "ledarna" i gruppen säger "Svettas du? Jag tycker det är så kyligt här inne!" Jag svarar att jag tycker det är jättevarmt, men ingen håller med. "Ledaren" säger "Aha, då kanske det är förlossning på gång, då brukar man svettas mycket när det närmar sig sägs det!" Jag skrattar bara bort det och säger att jag alls inte ska ha barn, inte än, det är över en vecka kvar!
Efter timjan går jag hem till min farmor och ska sova där hela helgen, tyckte det var jobbigt att vara ifrån Coffe så länge, så vi satt och messade och ringde till varann stup i kvarten.. Mysigt att va hemma hos farmor iallafall, där trivs jag!
På söndagen(den 18:e) sitter jag och farmor i köket och småsnackar lite. Jag säger till henne vad "ledaren" hade sagt om att svettas inför förlossningen och min farmor säger "Jag tror du får barn imorgon!" Jag säger att det tror jag inte alls! Nu är det 8dagar kvar tills jag har beräknad födelse och med första barnet går man alltid över tiden! Min farmor har bestämt sig och säger "Nej du får barn imorgon, ska vi slå vad?" Jag är sååå säker på att jag inte ska det så jag går med på det och nu "tävlar" vi om 100kr! Haha!
Jag var otroligt trött den söndagen och jag lägger mig i sängen runt 2-tiden tror jag för att vila, men jag somnar och vaknar inte förräns 4-5 på eftermiddagen, då Coffe ringer och är orolig, han undrar varför jag inte har hört av mig på hela dagen. Jag berättade för honom att jag var så sjukt trött och att jag inte ens kan minnas att jag somnat. Mot kvällen får jag lite sammandragningar, men det har jag fått måååånga gånger innan så det är inget jag bryr mig om, men jag säger till min farmor att jag får det så att hon ska känna sig lite mallig och bli ännu mera säker på sin sak så att jag kan skratta åt henne i efterhand och gå därifrån med min hundring!
Vi går och lägger oss, jag har inte några sammandragningar längre. Vi ligger i sängen och kollar på tv. Farmor somnar som vanligt och jag fastar framför en film. Jag ligger där med magen i vädret, går upp ur sängen i reklampauserna för att fylla på med fanta och snoka i farmors kylskåp(som vanligt). Nu hade jag ju sovit flera timmar på dagen, så jag var inte ett dugg trött och kunde inte somna! Har skittråkigt, men är pigg som tusan. zappar lite mellan kanalerna och ligger och lyssnar på min farmors snarkande. Farmor vaknar till då och då för att gå upp & röka, dricka & kissa, som alltid.. Det var det enda roliga med den natten, men så fort hon la sig i sängen så somnade hon om igen och jag fick ligga och pinas med hennes eviga snarkande(ta inte illa upp farmor)..
Runt 4-tiden på natten så får jag lite sammandragningar igen, till en början tar jag det som vanligt med en nypa salt och fortsätter glutta på tv:n. Men med tiden blir det bara värre och värre.. Efter ett tag buffar jag till farmor lite och säger "Jag har nog lite sammandragningar", hon säger bara OK och somnar om igen. Men efter ett tag blir jag orolig, jag vet ju inte HUR det ska kännas, har ju aldrig fött barn förut, tänk om det är det här som är värkar och inte sammandragningar? Jag väcker farmor igen, hon verkar aningen ointresserad, förmodligen är hon väldigt trött eller så tror hon inte på mig. Jag frågar om jag borde ringa in till förlossningen och hon säger "Ja gör det du!" och fortsätter försöka sova. Jag ringer in iaf, bah för säkerhets skull! Nu känns det som riktig mensvärk! Får prata med en barnmorska som jag väldigt vänligt förklarar för hur det ligger till, låter ungefär såhär; "Hej mitt namn är Rebecka Pedersen och jag är gravid, har beräknad födelse om exakt en vecka idag och jag tror jag har fått värkar, när ska jag åka upp till förlossningen?" Vi pratar ganska länge jag försöker förklara hur det känns och barnmorskan säger "Det är inte dags än, när man får riktiga värkar så gör det så ont att man knappt kan prata och inte vet vart man ska ta vägen! Du behöver inte komma hit än, men ring gärna igen om du är orolig!" Hon frågar också om jag har haft nån värk under samtalets gång och om jag får det ofta varpå jag svarar att jag har det väldigt ofta, men att jag inte klockar värkarna. Vi lägger på och jag försöker att inte bry mig om värkarna, fortsätter kolla på film.
Runt 5-tiden ligger jag och gnyr och gnäller i sängen och min farmor vaknar till. Vi går ut och sätter oss i köket och värkarna blir aningen starkare! Efter ett tag tycker hon att vi ska ringa min pappa, som är den enda med bil. Jag tycker att det är alldeles för tidigt och säger att SÅ ont har jag inte, det går nog över snart.. Men det blir värre och värre! Klockan 6 på morgonen bestämmer jag mig för att ringa Coffe, för även om det inte är dags än så vill jag berätta om hur ont jag har! Jag säger till honom att jag har ont, men att jag inte är säker på att det är dags än, så han behöver inte komma än. Jag får avbryta samtalet då och då av ren smärta. Nu kan jag inte prata under värkarna! Men när värkarna är över så pratar vi som vanligt igen, gulligullar sådär fjantigt och skrattar lite. Han frågar om han borde ringa sin mamma nu(som ska skjutsa honom till förlossningen) men jag säger att det behöver han inte göra, det är säkert i onödan och hon bodde i dåläget ca. 30min ifrån honom och 1timme ifrån sjukhuset. Skulle ju kännas ganska dumt om hon åkte hela vägen dit kl6 på morgonen helt i onödan. Vi lägger på.
Farmor fortsätter tjata på mig om att vi måste åka upp snart, jag är fortfarande inte säker på om jag borde göra det än, men jag går med på att ringa pappa tillslut. Första samtal till min pappa ringer vi ca. 06:45(19:e feb) Han säger att han inte tror att det är dags än "för med första barnet går man alltid över tiden bla bla bla.." men farmor tjatar och gnäller på honom, hon säger att vi måste åka upp! Pappa säger tillslut att han går med på det, men att han måste äta frukost först! Vi lägger på och väntar på att han ska ringa! Efter ett tag blir farmor otålig igen och ber mig ringa tillbaks till pappa, jag säger att han måste komma nu och han säger "Ja vänta, jag ska bara ta en snabb dusch!" Vi lägger på och det går en lång stund, sen bli både jag och farmor otåliga, jag ringer igen och denna gången säger han "Jag kommer runt 8, för sen ska jag till jobbet" Jaha, då var det bara att vänta då! Jag ringer tillbaks till Coffe för att berätta att vi åker in för säkerhets skull vid 8, men att jag fortfarande inte tror att det är dags! Klockan är nu ca. 07:30! Vid 8 när pappa skulle komma och hämta oss ringer jag tillbaks till coffe en snabbis "bara för att".. Då har han redan ringt sin mamma och dom sitter nu och dricker kaffe i vardagsrummet, berättar han! Han frågar om han ska komma nu och jag säger att det behöver han inte göra, för det är säkert ingenting ändå. Jag säger att jag ska höra av mig när jag kommit fram till förlossningen! Pappa hämtar upp oss och vi åker upp med bilen! Han tror fortfarande inte att det är dags, han säger "Det är bara starka sammandragningar, inga värkar!"..
Min farmor ringer till min mamma(tror jag, om det inte var jag som ringde) och hon kommer med upp till sjukhuset som stöd! Klockan 08:15 är vi äntligen framme, jag möts upp av en barnmorska som hälsar oss välkommna, självklart får jag en värk precis när jag ska hälsa! Det var den värsta värken hittils! Jag säger samtidigt, lite halvskrikigt och gnällande "JAG HOPPAS FAN INTE ATT JAG KOMMIT UPP HIT I ONÖDAN NU!" Barnmorskan säger "Nej, det ser jag på dig att du inte har gjort!" Vi går in i en förlossningssal och kvinnan börjar undersöka mig för att se hur öppen jag är! Barnmorskan säger "Jaa du har jobbat på duktigt hemma, för du är redan öppen 6cm så snart är det dags att föda barn!" Jag blev otrooooooligt chockad, kunde inte tro mina öron?! Skickar ett sms till coffe "Jag är öppen 6cm", Coffe svarar "JAG KOMMER!!!!"..
Tiden rullar på och nu har även min mamma hunnit fram! Jag ligger där i sängen och barnmorskan kopplar in lustgasen till mig, för nått annat skulle jag inte hinna! Vart lite rolig av den lustgasen, ja mycket kul fick dom höra mig säga! Jag var så sjukt orolig att inte Coffe skulle hinna dit, ligger och väntar & väntar, men ingen Coffe kommer. Jag undersöks igen och nu är jag nästan helt öppen! Barnmorskan säger snällt "Du, nu är det dags snart, så när du känner att du måste krysta så är det bara att göra det!" Jag får panik och säger "Jag tänker fan inte krysta förräns Coffe kommer hit!", barnmorskan flinar lite och säger att när jag väl måste krysta så går det inte att hålla emot! Men rätt som det är så säger farmor "Är det inte Coffe som kommer där nere på parkeringen?" Tjohoo! Då var jag glad! Han kom dit, pussade lite på mig och satte sig vid min högra sida av förlossningssängen! Det var en sån otrolig lättnad att få ha min älskling vid min sida!
Nu var det alltså i det lilla rummet en farmor, en mamma, en coffe, jag själv och 2 barnmorskor! Jag tycker det är fullt med folk och säger "Ska det verkligen va såhär mycket folk när man föder barn?!" Barnmorskorna skrattar bara, men säger inget till det. Jag är glad att jag hade alla där ändå Ca. 08:55 är jag påväg att resa mig upp och säger "Nu måste jag skita!!!!" Barnmorskan säger, "nej nu är det inte nått bajs som vill ut, nu är det bebisen som trycker på!" Haha.. Jag vägrar ge mig och säger flera gånger att det är verkligen bajs! Jag är skitnödig! Kl. 09:00 får jag min första krystvärk, tillsammans med den gick vattnet och jag minns att jag var chockad över hur "enkelt" det var. Ja det var inte hur enkelt som helst, men jag hade förberett mig på så mycket värre smärta än det här! Jag krystar några gånger och kl 09:07 är våran lilla prinsessa Tindra Nadia Nikoline Engla Oshaug Pedersen född! Kärt barn har många namn! Jag var så lycklig! Jag fick Tindra på bröstet direkt och hon skrek bara till en snabbis när hon kom ut, sen var hon tyst resten av morgonen! Coffe tittade på henne, smekte henne på kinden och bara log! Farmor sa "Ska inte pappa hålla lite?" Men Coffe var så skakig att han inte vågade hålla henne än! Han sa, "Jag vet inte om jag kan det än, jag är alldeles för skakig" Lille gubben, haha.. Efter ett tag vågade han tillslut och då var han så stolt och glad man kan bli! Men när Tindra var ute var det inte klart riktigt än, för då skulle jag sys! Sprack inte mycket, men på ett väldigt konstigt sätt så barnmorskorna vågade inte sy själva utan fick tillkalla en doktor! Själva syprocessen tog ca 1timme.. Kändes det som iallafall. Efter det fick min pappa och hans fru komma in och hälsa på sitt nya barnbarn! Alla var så lyckliga, men jag tror inte att nån var lyckligare än mig!!!! Den bästa dagen i mitt liv!
Tindra vägde 2875g & var 47cm "lång"! En riktig drömbebis var hon också!
Vi stannade på BB måndag-tisdag men sen åkte vi hem! Sov hos Coffe(vi bodde inte ihop ännu) onsdag till torsdag och på torsdagen firade vi Coffes pappa som fyllde år
Ja just det, så vart jag skyldig min farmor 100kr också, haha.. Fast jag vet inte om jag gett henne dom än? Har jag det? ^^
 
Dela
Jordgubbarna var ifrån våran trädgård! Den var otroligt god och det var lustigt att jag vaknade så sugen på tårta samma morgon och sedan fick smaka på en! Mums, säger jag bara!
Två tips:
Fixa det hög... 
